logo

Carlotta - the museum database

OBJTXTMagasinet - slinga

CountValue
1Armbandet (föremål 2) har burits av en man i Asmat i Indonesien för att minnas en avliden släkting. Armbandet är gjort av rotting, frön och släktingens hår. Det är ett ovanligt föremål i Asmat, men på andra öar i Stilla havet var det vanligare. Män i sorg lät sitt hår växa, för att sedan klippa av det och fläta minnesföremål av det. Huvudet ansågs vara den mest laddade delen av kroppen eftersom en persons makt till stor del var koncentrerad till huvudet och håret. I många delar av världen symboliserar hår skönhet och liv. Hår har en fantastisk förmåga att stå emot tiden och kan bevaras i tusentals år. I alla tider har människor också använt sig av hår för att göra smycken. Myten om att håret fortsätter att växa efter döden, förstärker idén om hårets odödlighet och kroppens eviga liv.
1Att människor i Amazonas har formats av att dela sin värld med växter, djur och andevärld illustreras i dessa öronprydnader (föremål 20, 21, 27). De är gjorda av fjädrar och grönskimrande skalbaggsskal, som reflekteras i ljuset och rasslar vackert när man rör sig. Öronprydnaderna kommer från ursprungsfolket Shuar som lever i den tropiska regnskogen mellan Ecuador och Peru. Kanske har de använts vid ceremonier där man genom kontakt med andevärlden sökt hjälp att bota människor och återställa naturens balans. Fjäderarbeten är känsliga föremål att förvara i ett museimagasin. De är både känsliga mot ljus och mot insektsangrepp. I montern samsas dock fjädrarna med skalbaggarna och vi kan njuta av dess färgprakt.
1De här små dukarna kanske inte ser så märkvärdiga ut, men stanna till och studera motiven! Broderierna är en donation från Pingstmissionen och berättar om en fruktansvärd verklighet för kvinnorna i Buvakoområdet i nordöstra Demokratiska republiken Kongo. På en av dukarna ser vi hur en kvinna behöver åtta armar för att kunna utföra allt vardagsarbete, en annan duk visar hur en man misshandlas, kanske dödas av soldater inför ögonen på sin familj. Kvinnorna som gjort dessa broderier är ofta ensamma försörjare för stora familjer. En duk visar en kvinna med ett spädbarn på ryggen, runt sig har hon ytterligare tre barn: ett av dem svälter, ett är sjukt och på marken framför dem ligger ett dött barn. Samma händer som sytt dessa stygn har tröstat barn, burit tunga bördor och värjt sig mot brutala sexuella övergrepp. Att brodera sin verklighet kan ibland vara lättare än att tala om den. Syftet med donationen från Pingstmissionen var att så många som möjligt i Sverige skulle få se dessa broderier och sätta sig in i situationen som råder i inbördeskrigets Kongo. Bakgrunden till inbördeskriget är bland annat en kamp om värdefulla naturresurser, en kamp som drabbat civilbefolkningen mycket hårt. Fortsätt till monter H.
1Det här är ett fint exempel på en okimono, ett japanskt prydnadsföremål. Krabban är mycket realistiskt gjord. Hade vi kunnat ta ut den och känna på den så hade vi märkt att krabbans leder är rörliga. Under fredliga perioder när efterfrågan på vapen inte var så stor kunde svärdssmederna briljera med sin skicklighet och materialkännedom genom att göra okimonoföremål. Det finns en japansk legend som berättar om slaget vid Dan-no-ura 1185 då Heikeimperiet föll i striden mot Genjiklanen. Ledaren för Heikeklanen var bara nio år och när han insåg att slaget var förlorat kastade han sig i havet. Efter honom följde hans trogna samurajkrigare ner i djupet och enligt legenden förvandlades deras drunknade själar till krabbor.
1De till synes oansenliga röda tyghällorna (föremål 1, 2, 13) i lådan bars av präster inom Khaki-rörelsen i Kongo. De är epåletter, axelstycken, som visar på rang och dignitet. De är tecken på medlemskap i en religiös rörelse, som är både afrikansk, europeisk, modern och traditionell, kristen och ickekristen på en och samma gång. Röd är färgen för makt, blod och frihet, men också passion, begär och kärlek. Färgen innehåller budskap om ett samhälles värderingar och organisering. I politikens värld står den röda färgen för socialism och inom den protestantiska kyrkan symboliserar rött Andens färg. Under slutet av 1800-talet lanserades i Tyskland textilfärgen Kongoröd. Namnet var slagfärdigt. Det framkallade exotiska bilder av den fjärran “mörka kontinenten”. Samtidigt hölls överläggningar om kolonialiseringen av Kongo och senare introducerades också; Kongorubin, Kongokorint, Kongobriljant, Kongoorange, Kongobrun och Kongoblå.
1Favoriter. Nästan alla som samlar på saker har sina favoriter. Grejer man gillar extra mycket. De här figurerna i montern är några av museets favoriter. De kommer från Papua Nya Guinea. De här fina skulpturerna görs för att fira och minnas någon som dött. Ögonen på figurerna ser väldigt verkliga ut. Kanske till och med lite läskiga. De är gjorda av en särskild sorts havssnäcka. Hoppas att du också hittar en favoritsak i utställningen. Vi lät några barn välja föremål. I rummet bredvid kan du se vad de valde. Om du vågar gå in!
1För inte så länge sedan reste folk inte så mycket och det fanns ingen tv eller internet. Tänk vad det måste varit spännande att komma till museet och se saker som man aldrig sett förut. Idag kanske det finns i en vanlig affär hemma eller så reser man själv och ser hur det ser ut. Här ser du en massa saker som samlades in från en plats i Kina för mer än 100 år sedan. Här finns burkar med olika innehåll. Känner du igen någonting som är i burkarna? Fortsätt till monter A med alla pilarna.
1Fortsätt till monter V där vi har samlat föremål som föreställer leoparder och jaguarer eller gjorda av delar av de djuren. Leoparder finns i Afrika och Asien medan jaguarerna hör hemma i Central- och Sydamerika. De stora kattdjuren med sina vackra pälsar och smidiga kroppar är mytomspunna, beundrade och fruktade. Leoparder och jaguarer sammankopplas ofta med makt och styrka, både världslig och andlig. Deras päls, klor och tänder har används som kläder och smycken. I modevärlden är leopardmönstret ständigt aktuellt och symboliserar allt från dyrbar exotism till billig smaklöshet. Så här skrev författaren Kerstin Thorvall: ”Förr eller senare kommer man in i den fatala ålder när leopardmönstret blir en oemotståndlig frestelse. ” En legend från zulufolket i södra Afrika berättar om hur en leopard dödade och åt upp hövdingen Khanka som inte tillräckligt försökte försvara sitt folk mot britterna. Leoparden hade därefter samlag med hövdingens dotter Nalleti som så småningom födde Ingwe, leopardkrigaren. Ingwe växte upp till en man med leopardens styrka, smidighet och vilda temperament. Han var fruktad av både britter och boer. Leopardens amerikanska kusin jaguaren tillskrivs samma egenskaper som leoparden, alltså makt, styrka och andlig kraft. I montern längst ner till vänster ser du en olmekisk varjaguar av grönsten. En varjaguar är en blandning av människa och jaguar (jämför varulv). Olmeker, zapoteker, maya och andra mesoamerikanska indianfolk associerade jaguarer med den undre världen, med vatten, grottor och schamanism men också med solen. Härskarna prydde sig ofta med jaguarpäls. Sväng runt hörnet och kryp in i rummet X.
1Gå förbi monter D fram till monter C. I den vänstra delen av montern hänger tre kvinnoskjortor från ön Sulawesi i Indonesien (föremål 2, 10 & 11). De är gjorda av innerbarken, tapa, från pappersmullbärsträdet. Skjortorna tillverkas genom flera arbetskrävande moment. Barken skärs av trädet, bärs hem, kokas, sköljs och jäses. Sedan bankas det under flera dagar till ett sammanhängande stycke. Ett vant öra kan genom bankningens rytm höra var i processen tyget befinner sig och om flera personer arbetar tillsammans kan en ljudlig konsert uppstå. Till sist växtfärgas tyget och geometriska mönster skapas. Barktyget har länge spelat en viktig roll i Indonesien. Med det har man klätt både sina hem och sig själva. Det har använts både till vardags och till fest, och i det har man svept in sina döda. Liksom resten av världen, är Indonesien en ständigt föränderlig berättelse om öbornas kontakt med Europa och den samtida västerländska populärkulturen. Numera används bomull och andra textilier till den mesta av klädtillverkningen. Men fortfarande kan man i byarna fortfarande höra den rytmiska ljudet från när barktyget tillverkas.
1Ganesha är en av hinduismens populäraste gudar. Han är början till allt och röjer undan hinder som står i vägen för lycka och framgång. Historien om hur han fick sitt elefanthuvud finns i många varianter. En av dem berättar hur Ganesha skapades när hans mor Parvati svettades fram saffransdeg ur sin kropp och av den skapade en liten pojke. Hans första uppgift blev att vakta dörren till Parvatis badhus. När Parvatis make, den starke guden Shiva kom hem högg han huvudet av vad han trodde var en inkräktare, alltså den lille Ganesha. När Shiva upptäckt sitt misstag ersatte han det förstörda huvudet med ett elefanthuvud och gjorde Ganesha till guden av alltings början. Ganesha avbildas ofta tillsammans med en råtta. En av hans betar är avbruten och det berättas att Ganesha med den avbrutna beten skrev ner det långa dikteposet Mahabaratha. Avsluta vid den stora textilmontern C
1Gissa tanden. Människor har alltid över allt och i alla tider gillat att göra sig snygga. Vi gör smycken och andra saker av allt möjligt - tänder till exempel. Dra ut lådan och se om du kan gissa från vilka tänderna kommer. Fortsätt till monter N runt hörnet.
1Här finns ett turkosfärgat kinesiskt paraply i plast (föremål 4). Det är billigt att köpa, lätt att bära med sig och torkar fort i det klimat som råder i Beijing. Plastparaplyerna har ersatt de tunga och ömtåliga oljeduksparaplyerna. Paraplyer var i bruk redan i ett förhistoriskt Kina, men då förbehållet högt uppsatta personer och ett tecken på status. Där klädde man det på 400–500-talet med oljat papper för att göra det vattenavstötande. I Europa började paraplyer komma till användning på 1500-talet. Männen höll sig fortfarande mest till slängkappor för att hålla regnet borta, eller bäverhattar. Med sina stora brätten och bäverns vattenavvisande päls var det ett effektivt regnskydd. Runt 1700-talets andra hälft förstod man plötsligt storheten med paraplyet och populariteten spred sig snabbt. De började se ut som de gör nu – hopfällbart med en ställning i stål. De tidigare modellerna var gjorda i trä, men dessa visade sig väldigt svåra att fälla ihop när det hade regnat.
1Kammar som dragits genom hår på många människors huvuden. Kammar som avlägsnat ohyra eller dekorerat elaborerade håruppsättningar. Kammar av ben, trä och plast. Den äldsta kammen i montern är gjord av sköldpaddsskal och kom till samlingarna1799 med Linnélärjungen Anders Sparrman. Det mänskliga håret bär på mycket symbolik och laddningar. Ibland ska håret döljas helt, ibland släppas fritt eller tuktas i strama frisyrer. Det händer att håret helt rakas bort som ett straff eller för att markera inträdet i en ny gemenskap. Kammen är ett intimt och personligt föremål men här bildar de uppsatta kammarna ett nästan abstrakt mönster. Trots alla variationer finns en ursprungsform kvar som påminner oss om kammens funktion: att reda ut det trassliga, att göra natur till kultur. Fortsätt till monter Q04.
1Leopardmasken i montern V03 kommer från twa-pygmeerna i Rwanda (föremål 2). Den består av ett rektangulärt barkstycke, med svarta prickar målade på hela ytan och med två hål urklippta för ögonen. Troligen har den använts i initieringsceremonier när pojkar blivit män. Leoparden är en till synes outtömlig källa till inspiration. På den afrikanska kontinenten har det vilda kattdjuret främst symboliserat politisk makt, magisk kraft och hemlig kunskap. I det västerländska modet har leopardmönstret fått representera det vilda och exotiska. I Europa rapporterades det på 1930-talet om "leopardmän" eller "mördarsällskap", som ansågs attackera, mörda och äta upp oskyldiga. Samma berättelser berättas om och igen. Om afrikanen som en motsats till den vita mannen; vild, ondskefull och med otyglad sexualitet. Kanske har just den här leopardmasken sålts som turistsouvenir, med ett outtalat försäljningsargument om leopardmaskens oberäknelighet och otyglade kraft. Klart är i alla fall att masken inte använts av något hemligt mördarsällskap.
1Med på resan jorden runt med båten Vanadis fanns en fotograf som hette Oscar. Det här är ett fotografi som han har tagit. Konsten att fotografera var ganska ny och man provade olika sätt. Man brukar säga att det funnits mer än tusen olika sätt att fotografera. Oscar fotograferade med glasnegativ köpta från en fabrik. Det var modernt minsann. Tidigare var man tvungen skära ut glas själv och smeta på en hinna, ofta med silver i. Silver är känsligt för ljus. Det kan man se på gamla silversmycken och bestick. De blir svarta med tiden om man inte har dem i en mörk låda. Just det där svarta hjälpte till att skapa en bild. Att köpa färdiga glasnegativ var mycket enklare, men de var tunga och skadades lätt. Tänk vad man måste ha burit och vad svårt det måste ha varit att bestämma sig för vad man skulle fotografera. Bilden visar indiska träd med jättestora slingrande rötter. Hur många människor kan du se i bilden? Fortsätt till monter K och dra ut låda K05.
1Men vad nu? Bland alla prydligt sorterade föremål en låda full av smutsiga trasor som ligger hoptrasslade i varandra. Några av trasorna bär spår av mänsklig hud och hår. Etiketten berättar att det är ”gravfynd från Peru”. Trasorna som idag ligger huller om buller i lådan har alltså en gång omsorgsfullt begravts tillsammans med människokroppar i Ancón på Perus kust. Till Ancón kom den svenska Vanadisexpeditionen på 1880-talet, men textilierna är mycket äldre än så. Vanadisexpeditionen hemförde också mumier och kranier från gravområdet. Idag diskuteras hur man ska hantera mänskliga kvarlevor i museisamlingar. Vi vet inte hur människorna i gravarna en gång föreställt sig tillvaron efter döden, men tygerna som tagits från gravarna var en del i en världsbild där levande och döda hade sina bestämda platser. Fortsätt till monter P12.
1Nere till vänster ser du en broderad blus från Mexiko som kallas huipil. Mellan två broderade tuppar ser vi en tredje fågel ovanför en kaktus. Motivet har att göra med aztekernas legend om grundandet av deras huvudstad Tenochtitlan. Enligt en profetia skulle aztekerna bygga sin stad där de såg en örn sittande på en kaktus. Deras vandringar tog dem till en ö där de såg tecknet. På ön byggde de sin mäktiga stad Tenochtitlan med palats, pyramider och kanaler. Dit kom år 1519 den spanske erövraren Hernan Cortez och mötte den aztekiske härskaren Montezuma. Efter många dramatiska händelser heter staden idag Mexico City och är huvudstad i Mexiko. På örnens vingar lämnar vi djuren i Magasinets menageri.
1Nu går vi till en imponerande samling föremål från Centralasien med anknytning till den tibetanska formen av buddhism. Föremålen kommer från Sven Hedins sista stora expedition på 1930-talet. Många av föremålen samlades i själva verket in av andra expeditionsmedlemmar än Hedin själv, till exempel av etnografen Gösta Montell som var knuten till Etnografiska museet. I den tibetanska buddhismen kretsar många ceremonier och texter runt bodhisattvor. Bodhisattvorna är upplysta varelser som ännu inte gått in i nirvana utan valt att hjälpa andra att nå upplysning. En av de viktigaste är Manjushri, visdomens bodhisattva som vi här ser i form av en imponerande skulptur i förgylld koppar. Ett av Manjushris kännetecken är svärdet som skär sönder okunnighetens slöja, den som döljer den sanna verkligheten. Till vänster om Manjushriskulpturen ligger staplar av böcker med tibetanska texter. Böckerna är inte inbundna utan pappersarken hålls samman mellan pärmar av trä. I Manjushris vänstra hand växer en lotusstängel och i lotusblommans krona vilar en sådan bok. Det är den buddhistiska sutran Prajna Paramita, visdomens fulländning. Med denna vandring genom utställningen ”Magasinet” har vi lyft undan en bit av slöjan som normalt döljer så många av våra föremål. Fortsätt att förvånas och förundras av föremålen och glöm inte att forska vidare i vårt digitala arkiv!
1Pansarhuden som en gång skyddade Nya Guinea-krokodilen har blivit ett skydd för en människa i form av en kraftig sköld. Den kommer från området runt Sepikfloden i Papua-Nya Guinea. Nu är skölden i sin tur skyddad från våra händer av tjockt monterglas. Från Sepikområdet finns en skapelsemyt som berättar om krokodilernas långa marsch: Först fanns bara vatten, men när den stora krokodilen gapade skapades himlen av överkäken och jorden av underkäken. De första människorna följde krokodilernas spår från byn Gaikorobi . Där människorna vandrade fram i krokodilernas spår slog de sig ner och skapade byar. Matresterna och avföringen som de lämnade efter sig blev ursprunget till vattenandarna. Nu bor människor på många platser längs floden tack vare att de följde krokodilerna. Fortsätt till monter D 2
1Porslin kan vara dyrbara samlarobjekt och dekorativa prydnadsföremål. Här hittar du den lilla turkiska koppen dekorerad med en blå tupp. Samma form och storlek har kopparna från Eritrea med enkel rödbrun dekor. Här finns kinesiska fat för uppläggning av kött, sötsaker och "varjehanda rätter”. Vad vi äter och inte äter är ett sätt att klassificera tillvaron och uttrycka vår identitet. Äter du koscher eller halalmat? Är du vegan eller köttätare? Dukning och bordskick berättar om vardag och fest, traditioner och hemkänsla. Men visst är det något som saknas i skålarna, kopparna och skedarna? Tänk dig smaker av kryddor och såser, sake-vin i flaskan och ris i skålarna. Doften av starkt kaffe i de små kopparna. Fortsätt till monter K03
1Resa jorden runt. För snart 130 år sedan, reste en svensk expedition jorden runt med segelfartyget Vanadis. Resan tog 3 år och man besökte många platser och människor. På resan samlades saker in som skulle hamna på museum. Här ser du några av dem. Kan du gissa var de olika sakerna kommer ifrån? Vart skulle du vilja åka? Fortsätt till monter G och fotografiet med träden.
1Samla saker Nästan alla har någon gång samlat på någonting. Pinnar, stenar, suddgummin eller någonting annat. Nu skall du få ge dig ut på upptäcktsfärd i Magasinet och se vad ett etnografiskt museum samlar på. Alla sakerna här har museet samlat, köpt eller fått av människor som varit ute och rest. Många saker kom hit för 100 år sedan, men allt är inte gammalt. Några saker är reseminnen. Mycket har man samlat på för att ta reda på någonting. Som hur det är på en plats långt bort. Allt det man lärt sig ville man visa och berätta om. Tur då att det finns museum. Följ spåret och se några av museets saker!
1Sväng direkt in till höger och du ser en mängd föremål från en av Sven Hedins expeditioner. De tvåpuckliga kamelerna i Kina förknippar många med Sven Hedins äventyr. Kamelerna är väl anpassade för det extrema klimatet i Taklamakanöknen dit en av de mest berömda expeditionerna gick på 1890-talet. Men inte ens kamelerna hängde med i Sven Hedins tempo och sju av dem dog av törst och utmattning. Längst ner på golvet står en kamel som ser lite trött ut. Den bär inte på proviant och mätinstrument utan på en helt annan börda, på dess rygg sitter en skräckinjagande figur som kallas Hemantadevi, vinterns gudinna. Hon bär ett svärd i ena handen och en kranieskål med blod i den andra. Över axlarna bär hon huden av en flådd demon. Intill står en skulptur av höstens gudinna Sharad Devi som rider på en hjort. De är tillsammans med vårens och sommarens gudinnor följeslagare till Shri Devi, en gudinna som du kan se på den översta hyllan i montern sittande på en röd mulåsna. Shri Devi beskyddar Dalai lama och den tibetanska staden Lhasa.
1Till höger ser du en stor svart fågelmask som kallas Bek bek kwaluusa. Den kommer från kwakiutlindianerna som lever på Kanadas västkust. Masken är svår att dansa med eftersom den är tung och kräver många rep, bland annat flera kring kroppen, för att man skall orka ha den på sig. Den undre delen är rörlig så att näbben kan klappra under dansen. Masken tillhörde från början kannibaldansarsällskapet Hamatsa. En myt berättar om kannibalanden Bakhbakwalanooksiwey som bor vid världens norra ände. En anfader träffade anden för mycket länge sedan och blev besatt av honom. Han grundade därefter ett hemligt sällskap där kwakiutlindianer från utvalda familjer kunde bli medlemmar. De är bara de som är med i sällskapet som har rätt att bära sådana masker. Att ha kunskap om ritualen och att kunna sångerna och danserna ger hög status hos kwakiutlindianerna fortfarande idag.
1Titta så många vapen. Ändå har museet många, många fler. Det är mest pilar och spjut av alla de sorter. Det finns fiskpilar, fågelpilar, krigspilar och storvilts pilar. En del är väldigt fina med mönster och fjädrar, andra enkla. Undrar varför det är så? En del spjut är inte vassa i ändarna utan trubbiga. Kan du gissa varför? Om man jagar för att få en päls till kläder vill man ju inte ha hål i den. Samma sak gäller om det behövs fina fjädrar till en fjäderkrona. Då kan man jaga fågel med en trubbig pil. När fågeln får en trubbig pil i huvudet, blir den snurrig och trillar ner till marken. Då kan man ta några fjädrar och fågeln kan flyga iväg, när den vilat sig en stund. Fiffigt va! Det finns pilar som har gift på spetsen. Jobbar man i magasinet får man vara försiktig när man håller på med dem. Se om du kan hitta giftpilarna i montern! Hitta monter B22 mitt emot sköldarna.
1Vad är det här för små knyten? Jo, det är mediciner från Kaschgar i kinesiska Öst-Turkestan, insamlade av missionären Lars Erik Högberg för att visas på Etnografiska museet 1907. Så här skriver han om medicinerna: ” Den kaschgariske läkarens första uppgift är att bestämma patientens element. Det sker genom att känna på pulsen, se på tungan, hudfärgen och urinen. Sjukdomsorsaken är i de flesta fall den att patienten har ätit kalla näringsämnen istället för heta eller tvärtom. Sedan patientens element och sjukdomsorsak förklarats bestämmer läkaren våt-het, torr-het, våt-kall eller torr-kall medicin av första, andra eller tredje graden allt efter sjukdomens natur.” Knytena berättar om något som vi alla ägnar oss åt: Att sortera, klassificera och benämna för att förstå och hantera verkligheten. På medicinknytena finns uighurisk skrift som anger hur medicinerna ska användas, här finns till exempel våt-het medicin som är stärkande för hjärta, lungor, hjärna och minne. Högberg har i sin tur numrerat knytena med svart och rött bläck för att hålla ordning på sin samling. När medicinerna kom till museet fick varje litet knyte ett föremålsnummer som du kan se både på själva knytet med pyttesmå siffror och på varje vidhängande etikett. Flera olika klassifikationssystem har ordnat medicinerna genom åren men här och nu är det föremålsnumren som gäller. Fortsätt till monter E13.