1935.50.2486
::
skulptur, figur

- Object description
Tsongkhapa, tsong kha pa, eller rje rin po che blo bzang grags pa,
ryamahâratna Sumatikîrti
Pekingkatalogen: Aryamahâratna Sumatikîrti, bTson-kha-pa
Kropp: Ett huvud, två armar, två ben, klädd i tegelröd munkdräkt med gyllene blommönster och buddhistiska lyckoemblem, gul omlottlagd skjorta/kesa? och på huvudet en spetsig mössa.
sana: Dhyânâsana på dubbel mörkgrön lotussockel med röda kronblad och gyllene ovansida.
Mudrâ: Båda händer i dharmacakrapravartana, ¿igångsättandet av Lärans hjul¿, hållande blomskälkar som avslutas i blomstänglar med lotusblommor uppbärande t.h. en gyllene khadga (svärd), och t.v. en vit pustaka (bok) med en lotus i guld.
Defekter vid förvärvet: Färgbortfall i pannan, vänster kind och ögonlock, mössans vänstersida, höger fotsula, höger överarm.
Senare defekter: Slagskada på sockelns nederkant.
Försluten med träplatta, ej fylld.
Ålder och tillverkningsort: Ca. 1900, Mongoliet eller möjligen ateljé i Peking för mongolisk marknad.
Material: Målad driven koppar.
Tsong kha pa, eg. ¿Mannen från lökdalen¿, grundare av den nya ka dam eller dge lugs pa-orden, föddes 1357 i Amdo i nordöstra Tibet. Hans förste lärare var Kadampa Rinchen Döndrup, som genom drömmar och orakel leddes till tsong kha pas familj. Han var då bara tre år. Som sjuåring erhöll han av den fjärde Karmapa lama, Deshin Shekpa, ordination som novis med namnet Sumatikîrti, blo bzang grags pa. År 1372 reste han till de centrala områdena av Tibet för att under tjugo år studera hos lärare av de olika buddhistiska riktningarna. Efter att 1385 ha fått full munkvigning fortsatte han sina studier och erhöll 1392 i Lhasa titeln âcârya. En mer mystisk fas i hans liv inträdd nu. Långa tider levde han i tillbakadragenhet med dagliga lärda samtal med bodhisattvan Manjushrî. Efter sin ¿fullstädiga upplysning¿ 1398 och inspirerad av den andliga traditionen från Nâgârjuna och Chandrakîrti genomförde han under de följande åren en kloster-reformation, varvid han lade stor vikt vid en sträng klosterdiciplin, celibat, återgång till studier av främs indiska texter och en utrensning av magiska tantriska bruk. Själv såg han sig närmast som en efterföljare till den andliga förnyelse som den bengaliske mästaren Atisha påbörjat på 1000-talet. Den nya riktningen fick namnet dge lugs pa, ¿de dygdiga¿, ibland också allmänt kallad ¿gulmössor¿ efter färgen på lamornas hattar. Till hans fyra stordåd räknas återuppbyggandet Maitreya-templet i Dzingji, sammankallandet av ett allmänt koncilium för översyn av klosterdiciplinen, införandet av den årliga stora nyårs-bönen smon lam chen po, ¿det stora löftet¿, i Lhasa 1409, samt byggandet av tre tredimentionella mandala för buddhorna Guhyasamâja, Paramasukha-Cakrasamvara och Vajrabhairava 1415.
Hans omfattande författarskap har samlats i 16 band, varav hans mest kända verk är en s.k. ¿frälsningsväg¿, lam rim chen mo. Centra för reformationen blev de tre kloster utanför Lhasa, som han grundade: dga ldan ,1409; 'bras sprungs, 1414(1416); se ra, 1417(1419).
Efter sin död 1419 kom tsong kha pa på grund av sin stora lärdom att uppfattas som en inkarnation av bodhisattvan Manjushrî. Som sådan är han avbildad här med Manjushrîs attribut, svärdet och boken, uppburna av de blomstänglar han håller.







Important to know about the information in the online collection database
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.