Flott när fransarna fladdrar i fartvinden
Vad minns man från ett besök i Ifakara, en livlig småstad i södra Tanzania, med ca 50,000 invånare?
Att det är torrt, hett, dammigt. En rätt anslående järnvägsstation i kinesisk funkis.
En elegant modern katolsk kyrka i en förort, med ett förvånande krucifix.
Vid sjukhuset en stor muralmålning, som gör reklam för myggnät.
Malaria är en plåga här som på så många andra håll. Det var också säkerhetspolisen, som förhörde oss ingående.
Varför är vi här och varför frågar vi folk hela tiden om allt möjligt?
Att vi säger att vi ska hälsa på en konstnär vi känner räckte dåligt som förklaring, förstod vi.
Man är inte van vid att västerlänningar dyker upp här utan att ha ett uppdrag för sjukhuset,
kyrkan eller byggindustrin.
Men visst kunde Ifakara vara ett turiststopp. Det är livligt och lockande på den stora marknaden.
Där säljs begagnade kläder, traditionella mediciner, husgeråd, fisk, grönsaker och mycket mer. Swahilipop.
I bostadskvarteren med låga lerhus är det däremot lugnt och fridfullt.
Vi cyklar runt på mjuka stigar under stora skuggträd.
På ett litet väveri gör man vikoi av hög kvalitet. De säljs till kusten, där blir de mäns ländkläden.
Vid den väldiga Kilomberofloden ser vi vävarfåglar, pelikaner och flodhästar.
Visst är Ifakara värt ett besök. Men vad tar man med sig hem som present?
Förstås de vackra vävda tygerna, men varför inte också ett färgstarkt överdrag till cykelsadeln,
gjort i plast och skumgummi. Fransar som dekoration. Säljs av skomakare på gatan.
Håll utkik efter skylten Fundi viatu yupo hapa (Här är skomakaren).
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.