Utdrag ur inledningen i katalogen »En reise i sameland»
Då Ivo Pannaggi under den kalla årstiden 1936
reste i Nordkalotten och skickade brev hem till
Italien hade samernas olika språk, liksom seder
och bruk, kläder, boendeformer och utnyttjande
av naturresurser varit relativt oförändrade i flera
århundraden. Därför har Pannaggis reseskild-
ringar ett stort kulturhistoriskt värde, även de
diskutabla beskrivningarna av samernas kropp
och utseende, eftersom de speglar dåtidens syn-
sätt. Pannaggis beskrivningar om förhållandena
på 1930-talet ger dagens unga en ny insikt om
en period som egentligen inte sträcker sig längre
tillbaka än då deras mor- och farföräldrar var
små.
Pannaggi skulle antagligen inte ha trott sina
ögon om han hade fått se dagens moderna och
urbaniserade samhälle i Finnmark och andra de-
lar av Nordkalotten. Därför kan det vara på sin
plats med en liten tillbakablick på äldre samisk
historia och kultur.
Bosättningsområde och kultur
Samerna, vars antal aldrig har varit stort, uppgår
idag till cirka 50 000 i Norge, Sverige, Finland
och Ryssland, definierat efter flera olika kriterier,
såsom språk, etnisk och kulturell tillhörighet
eller sysselsättning inom traditionella samiska
näringar. Över hälften av alla samer bor i Norge.
Under de senaste årtiondena har stor in-
vandring, kulturellt förtryck och olika typer av
integrationsprojekt suddat ut många samiska
kulturella kännemärken till förmån för norska,
svenska, finska och ryska kulturdrag. I några om-
råden har man dock lyckats bevara det samiska
språket och kulturen samt de traditionella sed-
vänjorna. Historiskt sett hör den samiska kultu-
ren till det arktiska kulturområdet där kommu-
nikationerna fram till de senaste århundradena
mer har gått i öst–västlig än syd–nordlig riktning.
Detta innebär att väsentliga samiska traditioner
som jakt- och fiskemetoder, boendeformer,
transportmedel, språk och förkristen religion vi-
sar stora praktiska och principiella likheter med
andra nordiska folks kulturella särdrag, framför
allt i Eurasien, men också i Nordamerika och på
Grönland.
Den äldsta historien
Under en tusenårig process framträdde i det
nordiska Fennoskandinavien en befolkning som
i källskrifter från det första århundradet e.Kr.
kallades »fenner» som betyder samer. Området
har varit bebott sedan den senaste istidens till-
bakagång för 10 000 år sedan. Här utvecklades
redan under äldre stenåldern en jaktkultur som
kallades Komsakulturen. De första folken kom
nerifrån det centrala Nordeuropa: på västra
sidan om ismassan passerade de längs Norges
kust och på östra sidan kom de via Finland.
Under förhistorisk tid har det skett en stabilise-
ring och sammansmältning av olikartade folk och
kulturer till en etnisk och kulturell enhet.
När man anser samerna vara urbefolkning i
området gör man det på grundval av både det
materiella kulturella sammanhanget, det språk-
historiska förhållandet, romerska historieberät-
tares skriftliga källor och de nordiska sagorna.
Detta innebär inte att man utan vidare kan sätta
etniska beteckningar på forntidens folk och kul-
turer, men forntiden är ändå en förutsättning för
samisk historia.
Boendeformer och naturresursutnyttjande
Fram till 1900-talet har det funnits markanta kul-
turskillnader mellan folk från den artiska och folk
från den europeiska kulturkretsen. Dessa skill-
nader finner vi i både bosättnings- och närings-
form, i samhällsstruktur, utnyttjande av natur-
resurserna och i förhållningssättet till naturen.
Översättning: Italienska kulturinstitutet (sidorna 27–33 i katalogen), i samband med utställningen
»Sameland – i en italienares fotspår» på Etnografiska museet, Stockholm den 22 februari – 3 juni 2007.
Important to know about the information in the online collection database
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.