SULTANENS YOGYAKARTA
– ETT CENTRUM I VÄRLDSALLTET
Yogyakarta ligger på Javas sydkust
i ett av världens tätast befolkade områden.
För över tusen år sedan fanns här
flera hinduiska och buddhistiska små kungariken
som så småningom enades till ett enda rike, Mataram.
Efter att arabiska erövrare kommit på 1400-talet
växte en javansk variant av islam fram
med inslag av hinduism och traditionell andetro.
På 1700-talet delades Mataramriket i två:
Yogyakarta och Surakarta.
Idag finns endast Yogyakarta kvar,
med en halvt självständig ställning
inom republiken Indonesien.
Staden Yogyakarta med sultanpalatset Kraton
anlades 1756 mitt emellan vulkanen Merapi och Sydhavet.
Enligt javansk kosmologi är Kraton en jordisk kopia
av det hinduistiska Världsberget Meru,
Palatset är den viktigaste symbolen
för furstendömets storhet och makt
och sultanen själv utgör rikets politiska,
religiösa och symboliska centrum.
Sultanens ämbetstitel är Hamengkubuwono
‘Han som bär jorden på sitt knä’.
Han ses som universums härskare,
världsalltets pelare, en inkarnerad gud.
YOGYAKARTA – beskrivning av modell
I mitten balanserar Yogyakarta med Kraton (vår värld).
På ena sidan reser sig vulkanen Merapi (himlen),
på den andra lurar Sydhavet (underjorden).
Berget och havet är varandras motpoler:
eld och vatten, manligt och kvinnligt.
När som helst kan Merapi få ett utbrott
och sprida sin heta lava och aska över staden.
Blir det storm kan också havet bringa död och olycka.
Sultanen har ansvar för att balansen upprätthålls.
Underjordens orm bär upp jorden.
Världsträdet strävar mot himlen
och över alltsammans svävar solfågeln Garuda.
VULKANEN MERAPI
Myten berättar att när jorden var ung
var den inte i balans. Den lutade.
Då befallde den högste guden
Batara Guru att de andra gudarna
skulle flytta världsalltets berg.
Gudarna lyfte berget ur havet
och satte ned det mitt på Java,
ett stenkast norr om Yogyakarta.
Där tog berget formen av en vulkan
och fick namnet Merapi, ‘Eldberget’.
På så vis skapades jämvikt
både på Java och i världen.
Allt sedan dess vilar vulkanen
på underjordens orm, Antaboga.
När ormen rör på huvudet eller svansen,
skälver hela jorden.
SYDHAVSGUDINNAN RATU KIDUL
Den sköna Sydhavsgudinnan
härskar över Javas alla andeväsen.
Ända sedan Mataramriket grundades
har Javas alla furstar varit hennes gemåler.
Det är hon som legitimerar deras makt.
I det symboliska giftermålet förenas
människornas värld med andarnas,
och det är detta som garanterar
fred och välstånd på Java.
När den nuvarande sultanen kröntes
sägs Sydhavsgudinnan ha skymtats
vid hans sida i kröningsvagnen.
OFFER TILL HAVETS OCH BERGETS ANDEVÄSEN
För att blidka naturkrafterna offrar sultanen
varje år mängder av batikmönstrade textilier
både till Sydhavsgudinnan och till vulkanen Merapis
manliga härskare, Sapu Jagat.
Tyger bärs upp till vulkanens topp
och tyger bärs ut i havet på den plats där
Sydhavsgudinnan och sultanen möttes första gången.
På stranden begravs också några av sultanens
använda kläder liksom bitar av hans naglar
och hår, som har sparats under året.
Ceremonin är en bekräftelse på att förbundet
mellan gudinnan och sultanen består.
Vart åttonde år sänder sultanen också
gåvor till andeväsen på heliga platser
i öster, söder, väster och norr.
Dessa platser markerar gränserna
för sultanens makt och inflytande.
RISGUDINNAN SRI OCH HENNES MAKE SADANA
Mitt i sultanens palats, i det allra heligaste rummet,
förvaras riksregalierna, de heliga dolkarna och spjuten,
och en praktbädd, helgad åt Dewi Sri, risets gudinna.
Liksom i alla traditionella hem på Java
förvaras här också ett risbrudpar, snidat i trä.
Mönstret i risbrudparets ceremoniella svepkjolar
är ett
; uråldrigt ‘förbjudet’ mönster
som endast furstefamiljen får bära.
Sultanen Hamengkubuwono VII (1877–1921)
Sultanen sitter på sin gyllene tron, �klädd i en jacka som sägs ha förmågan
att avvärja sjukdom, ondska och bråd död.
Jackans namn, Kyai Antakusuma,
associerar till en myt om Himmelsnymfen,
vars magiska förmåga att flyga
låg i hennes dräkt, Antakusuma.
I myten gifter sig Himmelsnymften
med en jordisk mansom stjäl hennes dräkt
för att få behålla henne på jorden.
I folktron har Himmelsnymfen
smält samman med risgudinnan
och förknippas med bördighet och överflöd.
Sultanen anses härstamma
från Himmelsnymfens dotter
och har därför rätt att bära hennes jacka.
Hamengkubuwono X
Den nuvarande sultanen är karismatisk och folklig
och har visat sig vara en politiskt
stabiliserande faktor i krissituationer.
Han tolkar sultantitelns innebörd på ett modernt vis.
I sitt kröningstal 1989 framhöll han
att titeln ‘bära på sitt knä’ kan tolkas som:
‘att sörja för, att beskydda, utan att göra åtskillnad
mellan socialgrupp, politisk åsikt eller religion.
DEN KRAFTLADDADE DOLKEN
Den javanska dolken, keris,
smiddes av smeder med magisk kraft.
Den skulle helst vara formad
av både meteoritjärn och gruvjärn,
både ‘himmelskt’ och jordiskt järn.
Detta ansägs ge klingan övernaturlig kraft.
En keris måste anpassas till sin bärares
karaktär, temperament och sociala status.
Om så var fallet bringade den lycka och välgång,
Var den däremot alltför kraftfull
kunde den orsaka hans undergång och fall.
En keris är mannens alter ego.
Förr hände det att en brud kunde vigas
vid brudgummens keris om han själv
fått förhinder att närvara.
Furstliga keriser försågs med inläggningar
i guld, diamanter, safirer och rubiner.
Denna keris fick Kung Gustav V
av Sultanen Hamengkubuwono VIII år 1933.
Lån från Livrustkammaren.
BATIKMÖNSTER I HOVDRÄKTER
På Java bär både män och kvinnor
batikmönstrade svepkjolar.
Vissa mönster har traditionellt bara
varit tillåtna för sultanen och hans familj,
till exempel mönstret parang rusak
‘bruten huggkniv’, ett diagonalt mönster
i vitt, blått och brunt. Vid högtidliga tillfällen
bär sultanparet detta mönster.
De furstliga barnen har .
Idag används mönstren fritt utanför palatset.
Innanför palatsets murar gäller dock
de traditionella reglerna.
WAYANG PURWA – KLASSISKT SKUGGSPEL
Skuggspelet är den äldsta och mest älskade
teaterformen på Java. Repertoaren består av
episoder ur de hinduiska eposen Mahabharata
och Ramayana.
Dockorna är av pergament.
Ansiktsdetaljer, hår, smycken och dräkt
är ciselerade så att varje individ är lätt igenkännlig,
även på scenens skuggsida.
Dockspelaren framför berättelsen
på ett högstämt, älderdomligt språk
till klangen av gamelan-instrument
och doften av rökelse. I det fladdrande skenet
från en oljelampa manar han fram en värld
befolkad av gudar, eremiter, prinsar och prinsessor,
ministrar, generaler, gycklare, jättar och troll.
Dockspelarens föreställning pågår i nio timmar.
Ensam sjunger, berättar och framför han
dockornas alla repliker.
Skuggspelet följer ett mycket strikt mönster
och är mer en ritual än ett drama.
Genom århundradena har rollfigurerna använts
för att upprätthålla den sociala ordningen.
Konkurrensen från film och TV har gjort att
skuggspelets popularitet minskade på 70-talet,
men under 90-talet har den återigen ökat,
speciellt hos medel- och överklassen.
Hovtjänstemän på väg uppför vulkanen Merapi
med offergåvor till ‘Världskvasten’, Sapu Jagad,
och andra av vulkanens andar
Platsen där offergåvorna överlämnas
KANGJENG KYAI GONG AGENG –
ÄREVÖRDIGE HERR GONG
Den största gongen i en gamelan
; -ensemble
bär ofta ett eget namn och äretitel.
Den anses besitta helig kraft
som skänker lycka och välgång.
När gongen bärs ut på den främre palatsgården
för att med sin klang inleda den årliga Sekaten-festen
fylls palatsgården med Yogyakartabor.
Många passar på att offra blommor,
tobak och betelnötter till den stora gongen
för att få sina önskningar uppfyllda.
Två av sultanens hederskompanier
Portalen Danaapertapa som leder in
till den centrala gården i Yogyakartas sultanpalats
‘Den gyllene tronhallen’ i Yogyakartas sultanpalats
Garebeg, ‘att eskortera en hög person med pompa och ståt’,
är en fest både till profeten Muhammeds ära
och en tacksägelsefest över jordens fruktbarhet.
Festens viktigaste inslag är en procession
från sultanpalatset till moskén. Man bär på berg
av riskakor, som föreställer världsberget, gunungan.
En hovman binder riskakor till ett ‘berg’
inför en Garebeg-fest.
En exorcistisk skuggspelföreställning
kallad ruwatan, spelas för en grupp ‘enda barn’
vilka anses särskilt utsatta för onda andeväsen.
Gycklaren Petruk, sedd från skuggsidan.
En berömd solomaskdans, kallad Klanas dans.
I denna dans uttrycker demonkungen Klana sin passion
och längtan efter prinsessan Candra Kirana av Kediri.
Översyn och lagning av palatsets skuggspelsfigurer
Karta över Yogyakartas sultanpalats, kraton.
Palatsets nord-sydliga sträckning syns tydligt på fotot.
Skuggspelets scenbild
Skuggspelets scenbild visar på skuggsidan,
till höger gycklarna Petruk, Semar och Gareng,
i mitten Werkudara, Nakula och Sadewa
och till vänster Yudistira, Kresna och Arjuna.
Skådespelets publik utgörs av de fem Pandawabröderna:
från höger Werkudara, Arjuna och Yudistira
och till vänster Nakula och Sadewa.
�En liten modellgrupp av gamelanmusiker
ackompanjerar spelet.
STAVDOCKOR - WAYANG GOLEK
Dessa dockor föreställer Mahabharata-eposets välkända hjältar,
de fem Pandawa-bröderna: kung Yudistira, prinsarna Bima,
och Arjuna, samt tvillingarna Nakula och Sadewa.
Figurerna känns igen bland annat på håruppsättningen,
prins Bima även på sin fruktade långa nagel
som han använder som vapen.
Important to know about the information in the online collection database
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.