Manchuer (äldre även mandsjuer) är ett tungusiskt folk i Manchuriet i nuvarande nordöstra Kina. De uppgår till omkring 10 miljoner (år 2000). Det traditionella språket är manchuiska, men det talas endast av ett fåtal. Manchuerna besegrade på 1600-talet Mingdynastin, tog makten över Kina och skapade Qingdynastin år 1644, som varade till revolutionen 1911 som störtade kejsardömet.
Traditionellt var manchuerna till största delen ett bofast, åkerbruks- och hantverksidkande folk och antog buddhismen. Blott några få nordliga stammar, soloner, daurer och andra, vilka dock snarare torde böra anses som egentliga tunguser, håller ännu fast vid sin ursprungliga schamanism och sitt nomadiska levnadssätt. I militäriskt hänseende indelades manchuerna traditionellt i de åtta fänikorna, varför de även kallas Baqi ("åtta fanor"), men som blott väpnade med pil och båge används de vapenföra mer som jägare än som soldater.
Manchuerna hörde till de ursprungliga invånarna i Manchuriet och tillhör den manchu-tungusiska grenen av den altaiska folk- och språkstammen. Manchuspråket var under Qingdynastin hovets och den högre administrationens officiella språk i det kejserliga Kina och måste såsom sådant läras av alla ämbetsmännen. Manchuerna erkände det tungusiska jurchen-folket som sina äldsta förfäder, vilka kineserna kallar nüzhen. Enligt kinesiska källor bodde dessa i början av 900-talet mellan floderna Amur i norr och Sungari i väst samt löd då under khitanerna, vilka sannolikt också var av tungusisk härkomst.