2008.06.0090.I
::
budskapspil, pil

- Object description
För att citera John Hedbergs (donator) dokumentation om budskapspilar i förvärvsunderlaget om budskapspilar: […] uppsamlande vid Stilla Havstranden i San Blas. Jag har därför inte haft någon kontakt med tillverkarna. Pilarnas betydelse går ändå att tolka genom deras och symbolernas allmänna funktioner, […].
Budskapspilarna, som även används av gemene man, har förebild i jaktpilar. Det fanns paralleller hos aztekerna: Under en fest för döda tillverkades pilar ”med en hans längd”, spetsar av stickor och limmande till rördelen. Fyra pilar lades där de döda begravts. Vid en vårfest kom en präst med en ”örnpil”, en pil med ihåligt skaft och prydd med fjädrar, doppade den i (människo)offrets bröst och erbjöd blodet från pilen till solen ”för att ge solen att dricka”. Ägaren till offret fyllde en skol med offrets blod, gick omkring till alla idoler och beströk dem med blodet från offret med hjälp av fjäderpilen för att ge dem föda (Sahagun).
Wixarica använde både moviere (botepil) och budskapspilar på ett liknande sätt vid rituellt dödande av djur. Men de hade också andra användningsområden: Wixaricas hela liv, från födelse, uppväxt, äktenskap, jakt, majsodling, husbygge, sjukdom, död var markerat med pilar vars utförande och användning växlade i takt med årstider, generationsväxlingar och akuta problem. Redan när ett barn föddes måste fadern tillverka en speciell pil (tsikuri) för det, och genom den presentera barnet till natursläktet. Han gjorde sedan en ny tsikuri för varje år som gick tills barnet fyllt fem. Pilar fanns också i husen, i gårdstemplet, i de stora regionstemplen, vid de berg, stränder, floder, sjöar, grottor, källor, etc. som tillägnades särskilda natursläktingar.
Spridningen av ställen för uppvaktning förutsatte redan i en familjs närområde en hel del vandringar. Men dessutom fanns det gemensamma platser för hela stammen. Inom de egna bergen gälle det bland annat grottor, källor och tempel vid Toapurie (Santa Katarina), och den ceremoniella centrat Tatteikie (san Andres). Men flera av de viktigaste platserna låg utanför bergen. Exempelvis San Blas vid Still havskusten i väster, Virakota vid Real de Catorce i öster, och mest avlägset Las Guitarras utanför Monterrey norr om Virakota. Vilket innebar vandringar som sträckte sig över någon vecka för San Blas, en månad eller mer för Virakota och ytterligare några veckor till Las Guitarras.
Platsernas viktigaste budskap var önskningar om regn till åkrarna, god skörd, hälsa till Wixarica och skydd mot onda krafter. De kunde även tjäna som medel för att ”förhäxa” både stamfränders och yttre fienders tillvaro. […]
En pils utförande var uppdelat i två funktioner. Den ena utgjordes av pilens stomme, den andre av föremål som var fästa vid denna. Utförandet varierade med tillverkarnas föreställningar, kulturen i hans lokala hemhörighet och dem han lärt sig konsten av.
- Object description
Stolen 2008.06.0080.A har dekorerats med hållaren 2008.06.0080.B med bl.a. denna pil. Moviere, botepilarna, har fungerat som ”kontaktorgan ”, samlar natursläkten från världens fyra hörn plus mitt. Där de samlats blir den mottaglig för de önskningar budskapspilarna framför genom tecken och symboliska figurer.
För att citera John Hedbergs (donator) dokumentation i förvärvsunderlaget:
Miniatyrstol (uweni). Från Tateiki (San Andres) 1990. Användes på altare i tempel som inbjudande sittplats för aktuella natursläktningar under ceremonier, exempelvis majsmodern (i form av majskolvar med blad och omvirade med skärp) under skördefesten. Enligt en myt skapades stolen av storebror hjort, med hjälp av växandets moder och farfars eld. Enligt en annan variant, ”när majsen var hjort”, förvandlades hjortens horn till en stol för att farfars eld skulle kunna vila sig på den. Den kom sedan att användas även för andra natursläktningar. Surrning av ixtle och lim av chautle (kwétsaka) enligt Lundholtz.
- Object description
En symbol är en Nierika, går att översätta till ungefär ”att ses ansikte mot ansikte”, ”närvaro av, och möte med, natursläktet”, etc. Denna en rund ring av bast med ett flätat nät av rött garn, ringen dekorerad med orange garn. Förebilden är en hjortfälla: nätet uppspänt på en cirkel med ett hål i mitten.
Ytterligare en nierika. Förebilden till denna nierika är skölden. Mellan tre stickor, som korsats (som en stjärna), av trä har garn i svart, gult och rött sammanflätats. Det gula garnet i mitten symboliserar ett hål, på verkliga sköldar var detta avsett för att hålla koll på fienden och utgöra en symbolisk länk till natursläktingar. Lika så kan skölden uppfattas vara sänd från solen och då är hålet avsett för solen att kunna se igenom och övervaka.
En symbol är en tsikuri, en månghörning, tillverkad av trästickor och rött, lila, gul, grönt och rosa garn. Två stickor har lagts i kors (som ett x, ena stickan längre än den andra) och garn flätats mellan dem. Ordet tsikuri går att översätta till öga, genom vilket natursläktet ser wixarican. Bland annat presenterar barn med hjälp av tsikuri under skördefester varje år tills de fyllt fem, med avsikt att introducera barnet för natursläktet.
En symbol är en rund platta av kalebass, rukúli, som målats röd och dekorerats med figurer i bivax. Det är en plattare version av den ceremoniella skålen rukúli (se 2008.06.0065). Den första rukúli anses vara skapad av storebror hjort. Symbolerna i skålarna är t.ex. barn, hjortar, majsplantor, majs, m.m. och används för att kommunicera böner och lyckoönskningar till natursläktingar.
En annan symbol är en miniatyrpilbåge, i detta fall tillverkat av trästicka och garn. Pilbåge: ett jaktredskap. Symbol för önskan om god jakt, att en son skulle bli en god jägare, framgångsrik i livet, etc. Pilbågen ansåg dock även ha funktionen att genom association till jakt attrahera någon av hjortens reinkarnationer, då hjortens närvaro var viktig för budskapets framgång. Hjorten ses som maraakamernas och wixaricas kulturella ledare. Hjortens närvaro var väsentlig i ceremoniella sammanhang, men även som jaktbyte. Det kan förefalla motsägelsefullt jaga hjorten som dyrkas, men wixaricas såg inte dödandet av en hjort som ett absolut slut för denna ”Storebror kan inte dö. Hjorten lämnar bara sin kropp efter sig. På detta sättet ger den oss mat. Den dödas inte bara av pilen. Hjorten föds också ur den del av pilen som är gjord av carizon”
En annan symbol är ett miniatyrlasso, i detta fall tillverkat av ofärgad, tvinnad tråd som knutits ihop. Lasso: ett jaktredskap för att fånga hjort, maraakamernas och wixaricas kulturella ledare.
Även symboler för handledsskydd, tillverkade av bitar kartong (papper) som vikts. Handledsskydd: ett nödvändigt skydd för handleden som komplitterar pilbågens funktion. Denna hänger tillsammans med symboler för sandaler, vilket står bl.a. för önskan om ett barn/pojke och att förhindra fall under vandring.
Ytterligare en symbol är en itáli, den inbjuder till vila för natursläktingarna och därigenom underlätta samtal med wixarican. Förebilden hos azteker var den matta som man bar med sig för att vila och sova på. Mattan är vadderad, vit och broderad på båda sidorna. Brodyren föreställer en man (i rött) och en kvinna (i blått) på respektive sida.
Slutligen även en yari, en symbolisk kula. Av vax inlindad med rosa papper. Symboliskt ”hjärta” i betydelsen centrum för andlig vitalitet, känslosamhet, hängivelse till traditioner. En annan är testiklar, fruktsamhet, önskan om god skörd.
Important to know about the information in the online collection database
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.