Carlotta - the museum database

1783.01.0002 :: pipa (rök), piphuvud, fredspipa

Object description

Pipa, "Calumet", i röd sten, delvis bemålad med grönt. Dekorativt karvad. Skaftet saknas och tycks ha saknats redan 1878 (se bild från Allmänna etnografiska utställningen. OBS, i Wrangels originalkatalog har denna pipa nr 1! När generalkatalogen sedan skrevs fick denna "calumet" nr 2. Men själva beskrivningen av denna calumet i generalkatalogen hamnade på beskrvningen av nr 1 piptomahawken. Båda är pipor vilket ligger bakom förväxlingen).

Ur Wrangelförteckningen, handskriven (där yxan alltså har nr 1!):

"Calumet, eller den så kallade fredspipan, är hos indianerna urminnees gammal och förvarad av dem såsom en stor skatt, i anseende därtill, att den nyttjas vid ratification av deras fredsfördragninger, då den efter fredens avslutande stoppas med tobak och lämnas av den förnämste närvarande å indianernas sida, till den föreställer konungen att röka utur, då sedan freden anses såsom fullkomligen stadfästad; den förvaras därpå och bliver alltid därigenom sällsynt, att de återlämnas till indianerna, då de tömt sitt förråd. Denna composition känna indianerna nu mera icke själva, ehuru man i deras gamla gravar ännu finner käril därav gjorda, som nyttjas att koka uti. Den medföljande lämnades vid en stor fredskongress år 1758 hållen i Nya Jersey uti staden Aeston [dvs Easton] av indianska konungen Tagashata till generalen Johnson, som är den förnämsta agent å konungens sida och general över Mohawk indianer samt gavs åter till mig av honom själv till present, då jag på hans begäran var å Tyska lutherska Ministeri vägnar på en undersöning om en luthersk kyrkas anläggande i dess byggda stad kallad Johnsons Hall. Han ansåg själv denna pipa såsom den förnämsta av hela den kostbara samling, han ägde av indianska antikviteter, och förbjöd mig att visa den för någon i Amerika eller England såvida han vore jämt ålagad av samlare att förskaffa dem men kunde ej dissipera dessa pipor utan att exponera sig bIand indianerna, vilka anses för så stor helgedom, att de ej böra allmänt synas".

Data elements
References (14)

Inventarienummer

1783.01.0002

Tidigare identitet

RM.5159; 9000.01.5159; 1783.01.0001 [Wrangel]

Sakord

fredspipa; pipa (rök); piphuvud

Sakord, engelska

pipe bowl

Tidpunkt - tillverkning, tidigast

1600 [?]

Tidpunkt - tillverkning, senast

1758

Tidpunkt - användning, tidigast

1600 [?]

Tidpunkt - användning, senast

1758

Ort - ursprung

Pittsburg

Region - ursprung

Pennsylvania

Land - ursprung

USA : Nordamerika

Geonames-referens: sws.geonames.org
Källor, Wikipedia - beskr. av: sv.wikipedia.org

Land, engelska - ursprung

United States of America

Världsdel - ursprung

Nordamerika

Världsdel, engelska - ursprung

North America

Geografiskt namn - annat

America; Amerika

Beskrivning

Ur Wrangelförteckningen, handskriven (där yxan alltså har nr 1!):

Materialkategori

metall; sten-mineral; trä

Material - tillverkning

sten; catlinite; metall; trä

Material, engelska - tillverkning

stone; wood

Anmärkning

Det finns en märkning som tolkats som "RM.5159" men som är oerhört svag. Enligt lappkatalog är RM.5159 ett Vega-föremål ("met-krok").

Längd

13 cm

Höjd

9 cm

Namn - brukare

Tagashata (17?? - 17??), hövding

Beskrivning: Tagashata, Senecahövding, krigsledare, rådgivare till Teedyuscung. Deltog i fredskonferens 1958 i Easton, Pennsylvania.

Namn - förvärvat från

Johnson, William (baronet) (1715 - 1774-07-11), Military personnel, militär, Militær, Sõjaväelane, Sotilas

Beskrivning: William Johnson, född 1715, död 1774, baronet 1755, var en irländsk entreprenör, indianagent och militär vilken, genom sina goda och nära förbindelser med Irokesförbundet, gjorde den brittiska kronan stora tjänster under kampen om hegemonin i Nordamerika, samtidigt som han gjorde sig själv till en rik man.
William Johnsons framgångsrika affärsverksamhet och hans goda relationer till sina irokesiska grannar gjorde att han 1745 blev kolonin New Yorks indianagent för Irokesförbundet. Som indianagent ökade hans inflytande över irokeserna eftersom han fick tillgång till medel från kolonin för att regelbundet betala dem för deras tjänster. Under Kung Georgs krig försökte han organisera irokesiska strids- och spaningspatruller i området vid Champlainsjön, men då irokesförbundet under detta krig försökte iaktta neutralitet hade han bara begränsad framgång. När Londonregeringen beslöt att skapa ett från Storbritannien finansierat indiandepartement utnämndes Johnson 1755 till dess indianagent och året därpå blev han chef för det nya departementets norra avdelning. Fransk-indianska krigets första år kännetecknades av en rad brittiska motgångar och Johnsons inflytande bland irokeserna minskade i motsvarande mån. När krigslyckan vände steg också hans inflytande och irokeserna strömmade till britternas hjälp. Efter kriget försökte han införa ett system där Indiandepartementet reglerade handeln med indianerna, men systemet fick inte officiellt stöd och förföll. Efter Pontiacs krig fick han fria händer att genomföra fredsförhandlingarna med de besegrade indianerna och ingen brittisk hämnd utkrävdes. Som indianagent hade han stora inkomster från sin tjänst, genom det då sedvanliga sättet att få en viss procent av alla kronomedel som han förvaltade i ersättning.
William Johnson blev 1748 utnämnd till överste och chef för både milisen vid indiangränsen och milisen i staden och grevskapet Albany, befattningar som han innehade till sin död. Sina största militära insatser gjorde dock Johnson 1755 när han, som generalmajor i provinstrupperna, ledde en expedition med soldater från Massachusetts, New Hampshire, Connecticut and New York och vann en taktisk seger i slaget vid Lake George. Denna expedition framgångar stod i skarp kontrast till årets övriga misslyckade militära företag. Som belöning upphöjdes Johnson till baronet och fick mottaga en gåva om 5 000 pund sterling från parlamentet (med en köpkraft av 523 000 pund i 2010 års penningvärde[3]). Som indianagent förde han befälet över de irokesiska trupperna vid Fort Niagaras belägring och när den brittiske chefen stupat övertog Johnson överbefälet och ledde belägrarna till seger 1759.
Källor, Viaf - samma: viaf.org
Källor, Kulturnav - samma: kulturnav.org
Källor - http: id.loc.gov, vocab.getty.edu, commons.wikimedia.org
Källor, Wikipedia - beskr. av: sv.wikipedia.org

Wrangel, Carl Magnus

Beskrivning: Carl Magnus Wrangel född 23 augusti 1727 i på kaptensbostället Östra Benbäck i Möklinta socken, Västmanlands län, död 12 juni 1786 i Sala, var en svensk präst. Son till översten Otto Wilhelm Wrangel af Sage och Wachsel och hans hustru Sara Elisabeth Celsia.
Efter skolstudier i Västerås studerade han i Strassburg och Uppsala. Han uppmärksammades som talare och utnämndes – fastän han ännu inte var prästvigd – 1756 till tillfällig hovpredikant. Han blev filosofie magister i Greifswald och teologie doktor i Göttingen. Han prästvigdes 1758 och blev då ordinarie hovpredikant.W. anlände till Amerika 1759. Han utnämndes till svensk kyrkoherde vid Gloria Dei (Old Swedes') kyrkan vid Wicaco i Philadelphia och till prost över samtliga svenska lutherska församlingar längs Delawarefloden. I denna egenkap byggde han upp kyrkoorganisation där och var upphovet till en betydande väckelse bland svenskarna.
Efter återkomsten till Sverige 1768 inträdde han som hovpredikant och var överhovpredikant 1771-77 och blev kyrkoherde och kontraktsprost i Sala pastorat 1772. Sin största insats i Sverige gjorde han genom att efter engelskt mönster år 1771 ta initiativet till det alltjämt existerande Samfundet Pro Fide et Christianismo. Samfundet har gjort en stor insats på den kristna pedagogikens och missionens område och verksamt bidrag till spridandet av kristen litteratur.
Han sägs genom tredje person ha underrättat Gustav III om förslaget att arrestera denne, vilket ledde till att 1772 års revolution i hast verkställdes och han gav kungen kommunionen kl 6 på morgonen samma dag denne satte sina idéer i verket.
Wrangel ingick 1773 äktenskap med Anna Barbara von Krusenstierna (1747-1808) dotter till amiralen och amiralitetsrådet Mauritz Adolf von Krusenstierna och Anna Maria von Gertten.
Skänkt fem föremål från Nordamerika till Vetenskapsakademien. Dessa finns idag på Etnografiska museet, Stockholm.
Källor, Viaf - samma: viaf.org
Källor, Kulturnav - samma: kulturnav.org
Källor - http: digitaltmuseum.org
Källor, Wikipedia - beskr. av: sv.wikipedia.org

Händelse - var närvarande vid

Freden i Easton (1758)

Beskrivning: Freden i Easton var ett kolonialt avtal i Nordamerika som undertecknades i oktober 1758 under Fransk-och-indianska kriget (som i sin tur var del av Sjuårskriget) mellan brittiska kolonisatörer och hövdingar för tretton indian-nationer, som representerade stammar från Irokoserna, Lenape (Delaware) och Shawnee.Freden%20i%20Easton%20var%20ett%20kolonialt%20avtal%20i%20Nordamerika%20som%20undertecknades%20i%20oktober%201758%20under%20Fransk-och-indianska%20kriget%20%28som%20i%20sin%20tur%20var%20del%20av%20Sju%C3%A5rskriget%29%20mellan%20brittiska%20kolonisat%C3%B6rer%20och%20h%C3%B6vdingar%20f%C3%B6r%20tretton%20indian-nationer%2C%20som%20representerade%20stammar%20fr%C3%A5n%20Irokoserna%2C%20Lenape%20%28Delaware%29%20och%20Shawnee.
Källor, Wikipedia - beskr. av: en.wikipedia.org

Referens - publicerad i

Quensel, Conrad (1800). Donationsbok för Kongl. Wettensk. Academiens i Stockholm Naturalcabinet

Källor - http: archive.org

Sökord

calumet

Belongs to Samling

1783.01 :: Wrangel, Carl Magnus

Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.

1783.01.0002 :: pipa (rök), piphuvud, fredspipa

Leave a comment