Ingår 13/12 2014 - maj 2015 i utställningen Blommor i japansk konst. Skönhet och symbolik (urval och koncept: Petra Holmberg, intendent). Text från hemsidan:
"Längtar du efter grönska och blomdoft? Välkommen till Galleriet i vår permanenta Japan-utställning! Med start i den mörkaste årstiden och vidare in i våren visar vi 20 föremål med blom- och växtmotiv. Bland föremålen finns två sällan visade målningar från 17-1800-talen, träsnitt, illustrerade böcker och keramik.
Blommor, växter och träd är mycket viktiga i japansk konst och på konsthantverk. Ibland kombineras växterna med fåglar och andra djur. Blommönster har använts på tyger åtminstone sedan Asuka- och Nara-perioden (538-794). Under Heian-perioden (794-1185) började växtmotiv användas av krigarna som familjevapen (mon) på personliga ägodelar och i strid. De fyra årstiderna med sina olika växter brukar lyftas fram i japansk kultur. De skira körsbärsblommen och de röda lövens glöd firas särskilt med seder som startade i kejsarhovet för över 1000 år sedan. Under Edo-perioden (1615-1868) blev firandet mer utbrett och kom att likna dagens festligheter med karaoke-sång under körsbärsträden.
De flesta av årets månader har sin speciella växt som symbol, ofta med rötter i Kina. Växtmotiven gör att många både i och utanför Japan förknippar japansk kultur med kärlek till naturen. Förr förklarade en del forskare denna naturkärlek med att Japan var ett utpräglat jordbrukssamhälle. Enligt nutida forskning har naturmotiven sina rötter snarare i hovaristokratins litterära värld. Man kan se de återkommande motiven som en vilja att omsätta naturen i en förståelig, kulturell och kontrollerad form. Poesin och berättelserna som skrevs i kretsar runt kejsaren från och med 700-1000-talet påverkar japansk kultur än idag. Årstider och växtmotiv är återkommande ämnen i texterna. I "Berättelsen om prins Genji" från 1000-talet, idag känd även som manga och anime, är flera huvudpersoner namngivna efter blommor. Årstidens betydelse märks även idag på formella brev där man gör syftningar till årstiden liksom i kortdiktformen haiku (dikter med 17 stavelser).
Hur många blom- och växtmotiv kan du hitta runtom i vår Japan-utställning här på museet?
För information om specialvisningar i Galleriet, se kalendariet." /PH
Utställningstext (Petra Holmberg 2014):
Vår och höst firar man gärna med picknick under blommande (körsbärs-) respektive rodnande (lönn-)träd. Lönnlöven uppmärksammas och hur deras färg skiftar över landet, följs noggrant i media, där den benämns ”höstfärgsfronten” (koyo zensen). En region som är särskilt känd för sina höstfärger är Hokuriku på den nordvästra delen av huvudön Honshu, mot Japanska sjön till.
I de litterära texterna Man´yōshū (”Samling av tiotusen löv”; utgiven ca år 759) och Kokinshū wakashu (ofta kallad enbart Kokinshū; ”Samling av japansk poesi, gammal och modern”, utgiven år 915-920) och efterföljande poesiutgåvor skrivna i kretsen runt kejsarhovet syns hur årstiden hösten dominerar som tema. Jämfört med temat våren är två av tre dikter inriktade på hösten i publikationer från tidigt 1200-tal.
I poesin kan årstidsväxlingen från sommar till höst iakttagas genom en sorts kodspråk, där blåst är det första hösttecknet. Nästa steg i övergången mellan årstiderna i poesin är månljuset, som ges en melankolisk klang. Även om månen givetvis finns synlig året om, förknippas den i och med hovpoesin sedan tidigt 1200-tal med hösten. Det melankoliska eller sorgsna förstärks av de vilda gässens rop, som i poesin kopplas ihop med ensamhet, liksom ljudet från vissa insekter. Ytterligare en stark höstsymbol som också associeras med de sorgsna aspekterna av tillvaron är hjorten. I gammal poesi omskrivs den som med sina rop längtar efter sin ”maka”, när den vandrar bland de röda löven.
Skönheten hos de fallna röda löven beskrivs av den berömda poeten Ki no Tsurayuki (872-945) som en ”brokad i natten”, det vill säga de jämförs med ett rikt mönstrat tyg.
Tillägg från sociala medier november 2023: Den här perioden firas traditionen momijigari (紅葉狩り) i Japan.
En älskad tradition och en tidpunkt då naturens övergång till höstens färger firas och uppskattas.
Momijigari (bokstavligen ”jakt på röda löv”) kan översättas till "höstlövsskådning" på svenska. Det hänvisar till en traditionell japansk aktivitet där människor går ut för att beundra de vackra höstfärgerna som lövträden skapar när de ändrar färg under höstsäsongen.
Momijigari är ofta förknippat med utflykter till natursköna platser som parker, tempel, och trädgårdar där lövträden är mest imponerande. Folk tar ofta promenader, fotograferar landskapet och njuter av naturens skönhet medan de beundrar de färgglada löven. Det kan också vara en social aktivitet där familj och vänner samlas för att njuta av höstens skönhet tillsammans.
Röda lönnar vid Tsūten-bron vid Tōfukuji, träsnitt ur serien "Berömda vyer av Kyōto" (Kyōto meishō). Träsnittet är skapat av Utagawa Hiroshige (1797-1858). Ca 1835. (Sociala medier, SMVK, 2023-11)
Important to know about the information in the online collection database
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to approve the conditions.