1999.04.0067
::
väv
- Object description
Hinggi kombu
Mantel för adliga män tillverkad av växtfärgat handspunnet bomullsgarn med fransar som inte tvinnats, ofta bärs de som ett par, en Hinggi viks över skuldran, den andra bärs så att den ena änden tyg hänger ned, medan den övriga delen av tyget viras och fästs runt höften där männen sticker ner en storbladad kniv, vävnaden fasthålls med ett bälte tillverkat av växtfibrer eller ett modernt galonbälte. Ett långt smalt tyg (tera) viras runt huvudet. Motiven på båda sidor om vävnadens mittparti är identiska men spegelvända mönsterfält 1 och 7 föreställer ryttare till häst. Hästar på textilier avbildas alltid med uppburet huvud och svansen är också uppböjd. På vävnader är svansen lite överdriven, detta särdrag är speciellt beundrat av sumbanesiska ryttare som ett högklassiskt temperament och kvalitet. Hästen tilldrar sig alltid stor uppmärksamhet i människors dagliga liv. En ryttare som rider barbacka anses som den bäste ryttaren. Hästarna tränas till att öka farten och flexibiliteten inför olika traditionella tävlingar. Unga män visar sin skicklighet som ryttare under årliga rituella uppträdanden och fester. Precis som vattenbuffeln, ägs hästar av adeln och de har stora hjordar med bufflar och hästar som strövar fritt omkring på landsbygden där de samlar sin traditionella rikedom, bytesekonomins och släktskapsalliansernas hårdvaluta. Hästar som exporteras inbringar en stor inkomst. En annan användning av hästen är som ett extra offerdjur. I mönsterfält 2 avbildas stora havsräkor som symboliserar livet efter döden och skorpioner. De flygande hästarna i mönsterfält 3 symboliserar färden till marapu. Den döde tros färdas till häst, efter döden, för att möta sina förfäder, därför offras hästar i samband med begravningar. Mönsterfält 4 ovanför den röda krokodilen avbildas skorpioner och buffelhuvuden. Buffeln är ett centralt djur för olika folkslag på Sumba, socialt, kulturellt och inte minst ekonomiskt. Värdet på en buffel mäts i storleken på dess horn, vilka indikerar status. Efter att bufflar offrats, hängs hornen upp på husens väggar som vetter mot verandan. Mönsterfält 5 föreställer stjärnor, förfäder och lejon. De heraldiska lejonen som kopierats från holländska vapensköldar, mynt och medaljonger symboliserar en stilig och modig man. Under kolonialtiden identifierade sig adeln med den avlägsna holländska drottningen. På så vis blev den holländska kungliga symbolen viktig för den sumbanesiska aristokratin som ett tecken på status. Mönsterfält 6: huvudmotiv jaktfest, män med spjut, som med hjälp av hundar jagar hjortar. huvudmotiv jaktfest, män med spjut, som med hjälp av hundar jagar hjortar. Traditionellt ägs hjorten av adeln som under torrperioden organiserar heliga hjortjakter som är en favoritsysselsättning på Sumba. De mindre motiven mellan hjortarna föreställer räkor som symboliserar livet efter döden.
Rad 8. Motiven i vävnadens mittparti kallas buah labu och föreställer squash. Under regnperioden då tillgången på mat är knapp, blandas alltid födan med squash. Över hela Sumba har vävnader betydelse i samband med viktiga övergångsskeden i människors liv. Vid äktenskap hör textilier till de gåvor som kvinnans familj ger till mannens. Textilier hör samman med begravningar, namngivningsceremonier, husbyggande – och alla andra tillfällen som kräver bruket att man upprättar kontakt med förfäderna. Traditionella textilier är nära relaterade till död genom att de används som liksvepningar.
Kampung Kaliuda, östra Sumba, Indonesien.
Decorative Arts of Sumba 1999 Amsterdam.
Wellfelt, Emilie, Livgivare och dödsbringare. Tyg och symbolism på Västsumba, Indonesien, C-uppsats i socialantropologi Lunds Universitet VT 2000
Important to know about the information in the online collection database
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.