Textilt tygtryck från Gösta Sandbergs samling 1998.11.0538
Maria Claesson
Bild 1
Föremålet som jag valt att analysera är en tygbit med tryckta rosor. När jag besökte
världskulturmuseet vid introduktionen och valde föremålet var min första frågeställning:
”Vilka intryck och tankar får jag vid det första mötet med föremålet?” Det jag kom fram till
var att jag bedömer att tyget är maskintillverkat eftersom det är mycket jämnt och att tyget på
kortsidorna har en jämn och bred stadkant. Tyget är av en tunn glansig kvalitet som liksom
fastnar på tyghandskarna när jag tar i det och tittar man närmre på det ser man att det har ca
30 varptrådar per cm. Vävbindningen bedömde jag som en kypert med inslagseffekt, en
bindning som ger diagonala ränder över tyget där inslagstrådarna är mer framträdande på
framsidan (Brodén, 1978, s. 142). Trycket är inte genomgående utan baksidan av tyget är vitt
och man kan endast skönja trycket. Tyget väckte mitt intresse eftersom jag upplevde det som
ett modernt mönster som tilltalade mig och jag kände genast att det skulle kunna vara en
inredningsdetalj i ett inredningsmagasin eller tyg i en klänning idag. Tyget är en bit av ett
större tyg, det inte är ett färdigställt föremål eftersom kanterna är fransiga både upptill och
nertill. Känslan jag får när jag tittar på tyget är att det ligger rosor utspridda på ett vitt
underlag och utseendet att döma och av den beskrivning som finns i registret i Gösta
Sandbergs samling är det inte målade rosor utan ett fotografi som har överförts till tyg
Rosorna är rosa och gula och på tyget visas både hela blommor och knoppar med skaft och
gröna blad samt ensamma kronblad och de skuggar underlaget. Tyget är detaljrikt och jag
känner nästan att jag kan ta i rosorna men jag fastande också vid det som jag antar ska vara ett
kronblad (bild 1 nederst i högra hörnet) som ser ut som en spilld fläck färg i rosarött. På
bilden syns också att kanterna runt t.ex. de gröna bladen skiftar i olika färger som rött och gult
vilket på nära håll får trycket att se lite suddigt ut och man kan även se att tryckfärgen har
blött lite ut i den vita bakgrunden.
De observationer jag gjorde när jag tittade på tyget gav mig ledtrådar till min nästa fråga:
”Vilken teknik användes för att framställa trycket på tyget?” Det var främst att de olika
färgerna runt kanterna på vissa rosor som fick mig att fundera på om trycket var tryckt i olika
Textilt tygtryck från Gösta Sandbergs samling 1998.11.0538
Maria Claesson
lager, en färg i taget. Jag tog också hjälp av Maria Stawåsen
1
på Textilhögskolan i Borås och
kom fram till att trycktekniken som antagligen använts för att framställa tyget är screentryck
som är en form av schabloner där man trycker en färg i taget. De första som använde sig av
denna metod var japanerna redan på slutet av 700-talet (Storey, 1974 s. 110) men det var 1907
som patentet för screentryck togs av engelsmannen Samuel Simon men det var först på 1930-
talet som konstnärer i Amerika började använda metoden och under 1960-talet blev metoden
populär i och med att Andy Warhol använde den (Häggblom, 2007 s. 95). Tittar man på tyget
med lupp ser man att mönstret är uppbyggt av prickar i olika färger. Stawåsen var också av
åsikten att det rör sig om ett fyrfärgstryck, CMYK, dvs. att man använder cyan, magenta, gult
och svart för att få fram de olika färgerna. Screentrycksmetoden innebär att man spänner upp
silke på en träram och täcker den yta som inte ska ha färg på sig. Ska man trycka 4 färger
behövs alltså fyra olika silkestyger som släpper igenom färg på olika ställen. Sedan applicerar
man ett jämnt lager färg med en rakel, en i taget med torktid emellan. Screentryck kan göras
på
; många olika material, när det gäller tyg är det lättast att få färgen att fastna på bomull eller
lin men i detta fall tror jag att det rör sig om siden eller konstsiden, viskos, på grund av tygets
egenskaper som jag inledningsvis beskrev. Jag diskuterade materialbestämning med Kerstin
Magnusson
2
och hon beskrev materialen enligt följande. De egenskaper silke har är att om
man tar en tråd och drar av den repas den upp och vid bränning slocknar den snabbt och
lukten blir animalisk. Viskos smäller när man drar av en tråd samt att det brinner fort och
lukten på askan blir som papper. Detta är metoder som utgår från att man ör åverkan på
föremålet vilket givetvis inte är lämpligt på ett museiföremål. Jag har inte forskat vidare på
andra metoder för materialbestämning.
Vidare ville jag veta mer om mönstret, och jag ställde mig frågan: ”Vad föreställer trycket och
hur kan man bygga upp mönster när man trycker tyg?” Som jag tidigare nämnt är förmodligen
trycket taget från ett fotografi och tanken är att återge färger och former på ett sätt som får
rosorna att se verkliga ut. Tittar man på andra tyger med blommotiv som är målade är de ofta
tillrättalagda, hela blad och hela blommor. Rosorna på trycket är inte alltid hela och blad och
kronblad är på flera ställen skadade och torra vilket får det att se verkligt ut. Jag började med
att fundera på vad som definierar ett mönster och fastnade för Anna Häggbloms beskrivning i
boken Om konsten att trycka tyg som var att det ”är ett spel mellan linjer och former som på
något sätt upprepas eller [som] ser ut att göra det” (Häggblom, 2007 s. 14) För att få en bild
av hur konstnären har tänkt har jag tittat på mönsterkonstruktion av olika slag och kommit
fram till att mönstret är uppbyggt av samma blommor som upprepas efter varandra i
rapporter. Rapporterna är gjorda för att vara osynliga, dvs. att de flyter in i varandra så man
inte uppenbart ser var gränserna går. Tittar man på tyget kan man se att samma blommor
återkommer tre gånger jämte varandra samt att den gula rosen nedtill på tyget återkommer
även överst på tyget mitt emellan de gula rosorna längst ner. Genom markeringarna på bild 2
kan man få en uppfattning om hur rapporten såg ut, även om detta bara är mitt försök och min
tolkning på hur det skulle kunna vara uppdelat.
1 Stawåsen, Maria. Undervisningstekniker Textilhögskolan i Borås. E-post 29 jan 2015
2 Magnusson, Kerstin. Hemslöjdskonsulentutbildad vävinstruktör ABF Göteborg, samtal
2015-02-10
Textilt tygtryck från Gösta Sandbergs samling 1998.11.0538
Maria Claesson
Bild 2
Tyget är förhållandevis smalt men av det man kan se kan man tänka sig att upprepningen av
mönstret ser ut på följande sätt fast de i verkligheten går mer in i varandra:
En av de frågorna om mitt föremål som jag gärna ville få svar på var: ”Vem kan tänkas ha
formgett tyget? Den enda ledtråden som fanns i Gösta Sandbergs samling var att det var från
Italien samt ordet ”reser” som skulle kunna tolkas som ett namn men det har jag inte kunnat
bekräfta på något sätt. Jag började med att söka på olika sätt på internet både genom bilder
och sökord utan att komma till något resultat. Jag kontaktade då Textilmuseet i Borås,
Textilhögskolan i Borås, Röhsska Museet, Nordiska museet samt Stockholms
auktionskammare. Då detta var fruktlöst valde jag att leta efter institutioner i Italien som
kunde vara till hjälp. Jag har kontaktat ett 10-tal museum och universitet med olika textila och
konstnärliga inriktningar samt en förening för screentryck. Jag upplevde att det var lättast att
skicka e-post eftersom informationen om tyget bestod till största del av fotografier. Så här i
efterhand
; kanske jag skulle kontaktat dem även via telefon. Jag har inte fått någon
återkoppling från dessa än vilket gör att jag inte har kommit fram till någon specifik konstnär
eller designer. Jag har inte funnit något som får mig att tvivla på att tyget kommer från Italien,
Gösta Sandberg gjorde studieresor till Italien och det är troligt att han införskaffade det under
någon av dessa resor och kanske direkt från en konstnär eller designer. Det finns ingen
dokumentation av Göstas resor att tillgå vilket betyder att det är svårt att veta när han besökte
Italien. Det bör vara tillverkat efter 1930 eftersom det var då man började använda sig av
screentryck i konstnärssammanhang. I Gösta Sandbergs samling finns även ett tyg med
äpplen (1998.11.0539) som jag även gjort efterforskningar på eftersom de påminner om
varandra på något sätt men inte heller det har jag funnit någon information om.
Till sist: ”Vad kan tyget vara ämnat till för användning?” Jag vidhåller min fundering på om
detta är ett färdigt tyg eller om det är en form av experiment eftersom jag upplever att trycket
inte är helt perfekt med färgerna som lyser igenom vid kanterna av rosorna samt det kronblad
som inte har något djup.
Om det rör sig om siden så beskrivs det på Wikipedia som en kvalitet som används oftast till
beklädnad men också till inredning och som möbeltyg (2014). Den identifierade bindningen
som använts för tyget är vanligt förekommande vid vävning av möbeltyg (Brodén, Wiklund
1974, s. 142) vilket skulle kunna ge en idé på hur det skulle kunna vara tänkt att använda
Textilt tygtryck från Gösta Sandbergs samling 1998.11.0538
Maria Claesson
tyget. Om det rör sig om konstsiden så är det likt utseende hos siden men Kerstin Magnusson
3
ansåg att slitstyrkan hos viskos inte är lika bra vilket skulle göra tyget minder lämpat för
möbler. Att använda blommor som dekoration av tyg är något som gjorts under lång tid och i
designsammanhang finns det otaliga exempel. Att tillverka gardiner, kuddar eller möbeltyger
med mönstret skulle kunna vara en rimlig förklaring till vad tyget skulle kunna använts till.
3 Magnusson, Kerstin. Hemslöjdskonsulentutbildad vävinstruktör ABF Göteborg, samtal
2015-02-10
Textilt tygtryck från Gösta Sandbergs samling 1998.11.0538
Maria Claesson
Källförteckning:
Brodén, Märta & Wiklund, Signild (1978). Vävning Första boken. 9., helt omarb. uppl.
Stockholm: LT
Häggblom, Anna (2007). Om konsten att trycka tyg. Stockholm: Alfabeta
Storey, Joyce (1974). The Thames and Hudson manual of textile printing: with 154
illustrations, in colour and black and white. London: Thames and Hudson
Wikipedia (2014). http://sv.wikipedia.org/wiki/Siden
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.