“My Dear Dr Lindblom”, börjar brevet till Gerhard Lindblom, den dåvarande föreståndaren vid Riksmuseets etnografiska avdelning. “Some time ago I wrote to my brother with regard to a voodoo drum from the Island of Haiti and he has written that same would be appreciated very much. I expect to forward this drum by the steamer Gripsholm this week.” Avsändaren var Edwin Paulson, svensk affärsman bosatt i New York, som under sin livstid donerade hundratals föremål inköpta i Mexiko till Etnografiska museet. Brevet dateras till 7 december 1927.
I resten av brevet beskriver Paulson förhållandena på Haiti och han berättar i synnerhet om “voodooism…a degraded form of superstition and sorcery said to include human sacrifice and canibalism…”.
Uppgifterna om Haitis folk och deras märkliga seder fick han från sin gode vän W.N. Best, Kapten i amerikanska marinkåren och under tre år polischef i Port-au-Prince, som också skänkte Edwin Paulson vodou-trumman och två andra föremål. US Marines ockuperade Haiti 1915-1934 och tog över statens viktiga funktioner, bl a riksbanken och polisen. Paulson beskriver hur polisen under amerikansk ledning förbjöd utövandet av vodou: ritualer, danser, trumspel blev olagliga och även innehav av föremål med anknytning till religionen kunde leda till stränga straff.
De tre föremålen Paulson donerade till Etnografiska museet beslagtogs i en av de räder polisen utförde i ett försök att utrota vodou - ett politiskt program som tillämpades även av efterföljande (USA-understödda) Haitiska regimer. Ända fram till 1972 när den nu så omtalade Baby Doc Duvalier beslutade tillåta den haitiska befolkningen att fritt utöva vodou.
I ett mejl skriver den haitiska antropologen Rachel Beauvoir-Dominique att Paulsons samling verkligen består av vodou-föremål , trumman anser hon till och med vara av ovanligt slag idag. De två “amuletterna” kallar Paulson ouangas, efter wanga kreol-ordet för magi och hans beskrivning väcker associationer till tidstypiska framställningar av afrikansk “fetisch-dyrkan” och aggressiv, ond magi. Enligt Beauvoir-Dominique (som också verkar som manbo, vodou-prästinna, i Haiti) rör det sig dock om s.k. “pake Congo”, kraftpaket som representerar styrkan hos en lwa - en gudomlighet eller ande inom vodou. Tillverkarens syfte är att med hjälp av ritualer och hemliga substanser fånga in andens kraft i föremålet för att skydda sig mot ondska, sjukdom och olycka; pakes har alltså en defensiv funktion.
Paulsons bristande kunskaper om föremålens lokala betydelser är väl förståelig, särskilt i ljuset av amerikanernas öppna förföljelse av vodous talesmän och -kvinnor. Dessutom är betydelsen av vodous materiella kultur alltid föränderlig och öppen för tolkning: en persons skyddsföremål kan av andra uppfattas som ett aggressivt redskap, vilket den senaste tidens förföljelser av vodou-anhängare i Haiti tydligt visar.
Men Edwin Paulsons formuleringar är intressanta som del av en större idétradition vad gäller “den vita världens” syn på afrikanska kulturyttringar, inte minst religiösa sådana. “Spektakel”, “fetischdyrkan”, “beläte”, “avgudar”, “juju”, “häxeri” var ord som fram till 1960-70-talen ofta förekom i böcker, artiklar och föredrag om afrikanska kulturer på kontinenten och i den nya världen. De omfattande arkiven vid Etnografiska museet i Stockholm - ett museum som ju har regeringens uppdrag att bevara och tillgängliggöra det internationella kulturarvet i Sverige, däribland det afrikanska - innehåller många exempel på den typen av mer eller mindre öppet fördomsfulla beskrivningar av Afrika och människor med afrikanskt ursprung.
Utdrag från blogginlägg "Det kom ett brev och en trumma", Michael Barrett 26 januari 2011.
http://etnografiskamuseet-blog.tumblr.com/post/2940450974/det-kom-ett-brev-och-en-trumma
"1. The drum is a "Vodou" one, meaning Rada/Dahomean, with the wooden pins on top for securing the skin (which, differently from "Petro" or "Makaya/Bizango" drums is of cowhide, not goatskin). (The latter is played with hands, the former with stick, called "hammer"). The skin is harder for the Vodou/Dahomey. I am surprised to read that it is of palm tree wood, which is very soft. But then again, examining it, I observe it has indeed been attacked by termites... This is a very authentic object, a very nice drum, but I cannot say much of its origins except that I suppose it would most likely be from the Port-au-Prince region.
2.The two other objects are "pake kongo", of which you do have some in the FPVPOCH collection. They represent protective deities and are by no means aggressive, as indicated in the included letter. Please see our definition of "Pake Kongo" as included in the documentation. I think the author of the letter somewhat fantasized as to "fetishes" as was the fashion during these times of prejudices and attacks on the Vodou culture. The letter, yes, I do think too, would be also an item worth exhibiting, as a testimony of the persecutions Vodou endured during that period."
Email 2010-12-17, Rachel Beauvor-Dominique, anthropologist, Haiti
Courlander, H. 1941. Musical instruments of Haiti. The Musical Quarterly, July 1941.
Cussans, John, 2004. Tracking the Zombie Diaspora: From Subhuman Haiti to Posthuman Tuscon. In Yoder, Paul & Peter Kreuter (eds.), Monsters and the Monstrous: Myths and Metaphors of Enduring Evil. Oxford, UK: Inter-Disciplinary Press.
Schmidt, H. (1971). The United States Occupation of Haiti, 1915-1934. Rutgers University Press.
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.