STADEN – SPEGLINGAR AV KOSMOS
Människans tankar kring religionen
har sedan historiens gryning
varit knutna till himlafenomen
och kosmiska krafter.
Att upprätthålla den kosmiska balansen,
att nå en jämvikt mellan solens hetta
och regnets livgivande vatten,
blev tidigt ett mål för kult och offer.
Teotihuacan, Benares, Auroville,
Peking, Yogyakarta, Benin City
och Jerusalem är städer som är anlagda
på heliga platser enligt kosmiska principer,
eller tätt knutna till en gudomlig härskare.
Flera av städerna är ännu i dag heliga centra
för tillbedjan och pilgrimsfärder.
Teotihuacan – Gudarnas stad
Teotihuacan grundades på 300-talet f.Kr
och blomstrade i tusen år.
Den var en av världens största städer
med storslagna tempel och palats,
en helig vallfartsort för många troende.
När spanjorerna kom till Mexico på 1500-talet
hade Teotihuacan varit en ruinstad i 800 år.
För aztekerna som då bodde i området
var den fortfarande en helig plats.
Teotihuacan var aztekernas namn på staden.
Det betyder: ”Platsen där människorna blir gudar”.
Kanske var det kulten kring en helig grotta
som var anledningen till att Teotihuacan
anlades just på denna plats.
Teotihuacan – en spegling av kosmos (text 2)
Teotihuacans gator och byggnader
är orienterade efter väderstreck och himlafenomen.
En fem kilometer lång stenlagd paradgata
löper genom staden i nord-sydlig riktning
med ett stort antal tempel och altare på bägge sidor.
Benares – staden där gudar och männniskor möts (text 1)
Benares, en av de äldsta städerna i världen,
har vuxit fram på den plats där en gång
Buddha vadade över floden Ganges.
Platsen har varit bebyggd i minst 2.700 år.
Benares är en tirtha, ett vadställe,
både i fysisk och andlig bemärkelse.
En tirtha är en förbindelse och en öppning
mellan den värld vi lever i
och den ogripbara på andra sidan.
Tirtha är den plats där gudarna
manifesterar sig på jorden,
den plats där människors böner
når gudarna direkt.
Det finns tusentals tirtha,
men Benares är den viktigaste.
Hit kommer årligen väldiga skaror av pilgrimer
för att bada eller sprida askan efter sina döda
i Ganges heliga vatten. Eller för att dö.
För den som dör i Benares,
är befriad från återfödelse.
I öster ligger den 60 meter höga Solpyramiden,
som har rests ovanför en helig grotta.
I norr ligger den mindre Månpyramiden
med det heliga berget Cerro Gordo i bakgrunden.
Högst upp på pyramiderna har det en gång funnits tempel.
Forskare menar att grottan under Solpyramiden,
liksom staden i sig, måste ha setts som ‘ett vägskäl i kosmos’,
eller som den axel, kring vilken världsalltet vrider sig.
Grottan sågs förmodligen också som en förbindelselänk
mellan den övre och den undre världen.
Den övre världen bestod av tretton nivåer.
Dit kom de som hade mött
en smärtsam och prestigefylld död
I den Undre Världens nio nivåer
väntade tristess och prövningar dem
som hade dött på ett mindre hedervärt sätt.
Benares - Ljusets stad (text 2)
Benares kallas också Kashi, Ljusets stad.
Det var här som guden Shiva för första gången
uppenbarade sig i form av en ljuspelare, jyotir linga.
Myten berättar att Skaparen Brahma
och Världsuppehållaren Vishnu grälade om
vem av de båda som var mäktigast.
Vedas, eller de vise, sade: ‘Ingen av er, utan Shiva!’
I samma ögonblick bröt en bländande ljuspelare
igenom jordskorpan och trängde vidare
upp genom himlens allra högsta tak.
Häpna beslöt Brahma och Vishnu att utforska
var denna ljuspelare började och slutade.
Vishnu antog formen av ett vildsvin
för att böka sig ned till de undre världarna.
Brahma flög på sin gås till de översta skyarna.
Men ingen nådde ljuspelarens början eller slut.
Då framträdde Shiva ur ljuspelaren
och avslöjade sig som universums skapare.
Medan Vishnu genast erkände Shiva som Herre,
lät sig Brahma inte övertygas, vilket är ett skäl till
; att Brahma inte dyrkas i Indien.
Peking – Kejsarens stad
Vinterpalatset i Peking byggdes på 1400-talet
som en kopia av ‘Det Himmelska palatset’.
Dock sägs Vinterpalatset bara ha 9.999 rum
till skillnad från Himmelspalatsets 10.000.
Ty endast Himmelen är perfekt!
Här, i Vinterpalatset mitt i den Förbjudna staden,
levde Kinas kejsare, Himmelens Son, som ende man
omgiven av eunucker och ett harem med flera tusen kvinnor.
Ingen vanlig dödlig fick se hans heliga ansikte.
Härifrån styrde han sitt rike med Himmelens mandat.
Om landet drabbades av ofärd, berodde det på
att kejsaren inte hade styrt enligt Himmelens vilja.
Staden Peking är, liksom den Förbjudna staden,
muromgärdad och i norr och väster omgiven av berg
som skyddar mot invaderande stammar och kalla vindar
i enlighet med de kinesiska lagar, enligt vilka
goda eller skadliga krafter i naturen kan bestämmas.
Peking var jordens centrum och här utförde kejsaren
de offer till Himmelen och förfädersandarna
som var så viktiga för hela folkets välgång.
Sultanens Yogyakarta – ett centrum i världsalltet
Staden Yogyakarta, som anlades på 1700-talet,
ligger mitt emellan vulkanen Merapi och Sydhavet.
Enligt javansk kosmologi
är sultanpalatset Kraton i Yogyakarta
en jordisk kopia av världsberget Meru,
Palatset är den viktigaste symbolen
för furstendömets storhet och makt
och sultanen själv är rikets politiska,
religiösa och symboliska centrum.
Sultanens ämbetstitel är Hamengkubuwono
‘Han som bär jorden på sitt knä’.
Han ses som universums härskare,
världsalltets pelare, en inkarnerad gud.
Yogyakarta har en halvt autonom ställning
inom republiken Indonesien.
Här visas en symbolisk bild
av staden Yogyakarta med Kraton (vår värld).
På ena sidan syns vulkanen Merapi (himlen),
på andra sidan Sydhavet (underjorden)
Jorden bärs upp av underjordens orm.
Världsträdet strävar mot himlen
och över världen svävar solfågeln Garuda.
Luften över Jerusalem
är mättad av böner och drömmar
Namnet Jerusalem är förknippat med
händelser, personer och platser
med fundamental betydelse
för både judar, kristna och muslimer.
Innanför Jerusalems gamla stadsmur
finns Klagomuren, den Heliga Gravens kyrka
och Klippdomen, centrala sinnebilder
för respektive tros heliga historia.
Judar, kristna och muslimer tillber samma Gud,
de har en gemensam anfader i Abraham,
och de delar i grunden en etik
som har sitt ursprung i de tio budorden.
Även om alla tre religionerna
ser Gudomen som ofattbar och ogripbar
förnims Guds nåd och det heliga på ett påtagligt sätt
på just de här tre platserna i Jerusalem.
Striderna om politisk överhöghet över staden
har således en ytterligare dimension
som försvårar diplomatiska lösningar
i en anda av rationellt samförstånd.
Stadens och platsens helighet är inte förhandlingsbar.
Auroville - en utopi
Auroville i södra Indien är ett utopiskt experiment,
ett försök att skapa det ideala samhället.
Denna mönsterstad, som invigdes i februari 1968,
är frukten av mötet mellan den indiske filosofen
Sri Aurobindo (1872–1950) och fransyskan
Mirra Alfassa (1878–1973), också kallad Modern.
Syftet med Auroville var att förverkliga mänsklig endräkt.
Här skulle människor samexistera utan lagar,
utan privat egendom i universell fred, frihet och förståelse.
Man räknade med en befolkning på 50 000 personer.
Idag har Auroville 1 200 invånare från 31 länder,
människor som har föresatt sig att leva
ett kollektivt, andligt och icke-materialistiskt liv.
Invånarantalet växer med endast ett tjugotal per år.
Aurovilles stadsplan påminner om en galax:
en rundel, två och en halv kilometer i diameter,
är uppdelad i fyra ‘tårtbitar’ eller funktionella zoner:
en för boende, en för kultur och bildning,
en för arbete och en för internationella relationer.
Mitt i galaxen finns ett banyanträd, en amfiteater
och en sfärisk byggnad för
; meditation, kallad Matrimandir.
En kristall reflekterar här ständigt solens eller strålkastares ljus,
en representation av det nya ‘supramentala ljus’,
som enligt stadens grundare visade sig i atmosfären
för första gången den 29 februari 1956.
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.