Figurmålning på papper
Träsnitt av Isoda Koryusai (1735–1790) i färg med motiv av två personer, en sittande vid ett bord och den andra (kvinnan) stående utanför huset. Signerad Koryusai. Titelinformation: "Komachi vid Sekidera-templet vid Tanabata". Kvinnan framställs som en av Japans mest berömda poeter, Ono no Komachi, som levde under 800-talet. Hon är iklädd kimono med mycket vida ärmar och har högklackade skor av typen geta. Komachi ansågs ha varit mycket vacker och var ofta uppvaktad av män. Det är möjligt att kvinnan ska föreställa den verkliga Komachi eller att hon föreställer t ex en prostituerad som här framställs som Komachi, vilket förekommer ibland på träsnitt. Här anspelar bilden på no-teaterpjäsen Sekidera Komachi som är skrivet av Zeami.
Tanabata är en festival som äger rum i juli.
Enligt legenden möts ”vävarstjärnan och ”koherdestjärnan” en gång om året för att förnya sitt kärleksband på Vintergatan. Detta firas i Japan genom att färgglada dekorationer och önskningar skrivna på långsmala papper hängs upp i träd. Festivalen firas över hela landet. Också i hemmen hängs sådana dekorationer och lyckobringande små föremål upp liksom papper med skrivna önskningar, tanzaku, i till exempel bambugrenar nära hemmet och i det offentliga rummet.
Det finns flera källor till Tanabata-festivalen. Enligt folktron började den skickliga unga väverskan Orihime och hennes käresta, koherden Hikoboshi, att slarva med sina plikter inför sitt giftermål vilket förargade brudens far, kejsaren av himlen. Korna började springa runt och väverskan struntade i att väva i sin förälskelse. Som straff skilde kejsaren av himlen de unga tu åt i två olika delar av Vintergatan, men de är utlovade att mötas en gång per år, den 7 juli, om de bara uppfyller sina plikter under året – förutsatt att det inte är molnigt den dagen….
Seden att fira Tanabata kommer dels från Kina, dit den kom till Japan på 700-talet som ett sätt att uppmuntra kvinnor i vävkonsten, och dels från den inhemska tron på en himmelsk ung kvinna, tanabata-tsume, som vävde kläder åt gudarna.
Tanabata började firas i det kejserliga japanska hovet med bland annat poesitävlingar och långt senare, under Edo-perioden (1615-1768), började seden bre ut sig i flera samhällsskikt. Då tillkom också seden att skriva önskningar på papper och hänga upp i bambugrenar. Och en särskilt lämplig önskan är att önska klart väder, så att kärleksparet kan mötas just denna dag.
På japanska kallas träsnitt moku hanga, termen ukiyo-e används ofta också, i översättning betyder det "bilder från den flytande världen", särskilt används denna term för bilder av denna typ. Ursprungligen var begreppet ukiyo buddhistiskt för att beteckna den förgängliga och föränderliga verkligheten. Ukiyo-e är bilder från framför allt medelklassens urbana kultur- och nöjesliv under Edo-perioden (1615–1868) som var centralt för periodens kulturliv. Bilderna har motiv från bl a den folkliga kabuki-teatern, tehusen, geishor och bordellkvarteren. Träsnitten tog upp de motiv som intresserade allmänheten och var ofta idolbilder. Framför allt medelklassen köpte dem. Nyheter i t ex klädmodet spreds snabbt med hjälp av bilderna. Träsnitten var oftast billiga och de hade karaktären av affischer som byttes ut när en ny person, t ex geisha eller skådespelare, eller motivkrets blev populär. /PH
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.