FALU-KURIREN Fredagen den i2 December 1924. (Sid. 2)
På väg till Kamtchatka.
Resebrev till Fa!u-Kurircn.
1.
Kreml i Moskva. Folo. författaren.
Vi äro alltså inne i Ryssland ocli med
en viss känsla av välbehag- över att
tämligen lätt ha klarat tullvisitation
och andra formaliteter på den rysk-finska
gränsstationen Hjeloostrov fara vi
vidare med tåget till Leningrad. Tullmännen
hade börjat visitationen av
vårt bagage synnerligen energiskt, men
intresset slappnade, då vi framlämnat
rekommendationspapper med röda
stämplar cch. sigill från ryska legationen
i Stockholm, bärarna hade fått
hälften av vad de begärt och ändå varit
nöjda, den unga flickan i rött huvudkläde
hade kontrollerat våra biljetter,
och vi kunde åter andas ut i lugn och
ro. — Vi äro två svenskar, fil. kand
R. Malaise och undertecknad, som sko
la resa öster ut genom Ryssland och Si
birien, vidare till Japan och därifrån
upp till den från nordöstra Sibirien ut
skjutande Kamtchatkahalvön. Det ä:
nu närmast en mer än fjorton 'dygns
som man får hoppas - oavbruten järnvägsresa,
som ligger framför oss. Vi
skola resa med världens längsta järn
väg genom det land, som nu är föremål
för hela världens intresse, det land, där
den kommunistiska läran praktiskt till
lämpas, och skola stanna först i en av-
Sibiriens mest otillgängliga delar och
där ägna oss åt vetenskapliga forskni
gar.
Kontrasten mellan finskt och ryskt.
Vi närma oss Leningrad. Landskapet
är flackt och låglänt. Staden synes
på långt håll, kyrkornas förgyllda kupoler
glänsa i solskenet. Vi åka in blu'V
förstäderna och äro snart inne i Rysslands
forna huvudstad. Vilken oerhör.
skillnad mellan denna och vår egen
som vi två dagar tidigare lämnat. Re
dan vid gränsstationen förvånades män
över den stora skillnaden mellan finska
och ryska sidan. På den förra rent.
snyggt och välbyggt, på den senare in
tetdera. Vi skola besöka svenska konsti
lätet och erhålla efter obligatoriskt prutande
en droska. Efter en äventyr!'! .v
färd på miserabla gator med kryssningar
mellan större gropar — de mindre
kunna —ej undvika» —- anlä»wla.-\Ti -Vid
småningom till bestämmelseorten. Här
möter den föga glädjande underrättelsen,
att kurirposten med vår reskassa
ännu ej anlänt och kan väntas först om
ett dygn. Ett streck i räkningen för
oss, ty den sibiriska expressen avgår
från Moskva följande afton, och vi måste
med den för att kunna hinna med
båt från Japan om en månad. Men
det gives intet val, pengarna måste vi
ha med oss och få alltså vänta.
Leningrad har varit en storstad. Den
är belägen i dé stora sumpmarkerna
omkring floden Neva, ett allt annat än
idealiskt läge ur hygienisk och byggnadssynpunkt.
Anläggandet av densamma
påbörjades i början av 1700-talet av
Peter T. Tack vare lagbestämmelser
växte staden fort och hade år 1911 ett
invånareantal av 1,962,400 oberäknat
förstäderna. Efter att från början ha
hetat Petersburg omdöptes den i seotember
1914 till Petrograd, vilket namn
på sista tiden fått vika för Leningrad.
På en av stationsskyltarna läser man de
båda förstnämnda namnen lätt övermålade
under det sistnämnda. Stadsgatorna
äro breda, vilket i förening med läget
omkring Neva och dess armar gör
att det arkitektoniska i byggnadsverken
komma till sin fulla rätt.
Av en tillfällig bekantskap på tåget
hade vi fått det erbjudandet att vid ett
eventuellt uppehåll i staden få bo i hans
hem och antogo nu efter mycken tvekan
detsamma. Visserligen voro vi nära att
ändra vårt beslut, då vi sågo rummet
på närmare håll, men dels verkade den
äldre frun, som tog emot oss, förtroendeingivande,
och dels voro vi intresserade
av att komma in i ett ryskt hem
och bestämde oss för att stanna. Vi
behövde ej heller ångra oss, ty senare
på aftonen blev det en lång pratstund
med värdinnan.
; Förfallet i Leningrad. — Husen niåsrte
stöttas för att ej ramla.
Vi gå omkring och bese staden denna
och följande dag. Hur förfallet är
ej allt. Gatubelägg-ningen, som mestadels
består av träkubb, är upprätten och
har lämnat plats för stora hål. Trottoarstenarna
ligga huller om buller eller
saknas alldeles. Här och var ett hoprasat
stenhus med murverket liggande
kvar långt ut på gatan. Folket är trasigt
och ser apatiskt ut. Man äcklas
av att se alla de vidrigt sminkade flickorna;
det är lättare att räkna de sminkades
antal än de övrigas. Trottoarerna
äro kantade med solrosfrötuggande
fruktförsäljare, och man antastas titt
och tätt av tiggare i de värsta lumpor.
Överallt synas soldater och personer
med märke i mössan, som utvisar, att
de äro i statstjänst. Spårvagnarna föra
ett helvetiskt oväsen med sina signalanordningar,
och alla övriga fordon hjälpa
till. Här och var synes en och annan
illa medfaren bil kryssa fram mellan
hålen i gatorna, t boklådornas skyltfönster
ligga så gott som uteslutande
propagandalitteratur, och Lenins porträtt
finnes överallt. Tå de få ställen
där gatuarbeten pågå, är en stor procent
kvinnlig arbetskraft. Likaså är förhål
landet med spårvagnskonduktörerna.
Det börjar skymma, och då inga gatlyktor
tändas, skynda vi hem. En fyra
våningars kasernbyggnad ligger i vår
väg. Ena flygelns vägg mot gatan buk
tar ut så oroväckande, att vi göra en
stor lov förbi densamma. Långväggen
är stöttad med stockar men ser ut att
ramla när som helst. Vi föra d.etta ämne
på tal med vår värdinna, som påstår,
att det är grannarna, som stöttat bygg
nåden, då ,de annars riskera att få den
över sig. I Leningrad blev antalet hop
fallna hus alltför stort, varför de makthavande
kommo på den snillrika idén
att sända ut meddelande om, att ett tu
sen byggnader skulle raseras och i deras
ställe anläggas trädgårdar. Detta låter
bättre ute i världen. Husen ramla
av sig själva, spillrorna få ligga kvar,
men några trädgårdar lär det ej bliva
inom den närmaste framtiden, ty iordningställandet
kostar pengar, och des
sa behövas bättre för andra ändamål.
Det tycks' vara en meningslös tillvaro,
en stor del av det ryska folket för.
Tillståndet synes ingalunda hava förbättrats
under -sovjetrTegimr 'Bristen
på pengar gör sig gällande överallt. Det
är dyrtid, höga skatter och stränga lagar.
För de flesta är det en evigt brännande
fråga att kunna skaffa pengar
till mat för dagen, och till vintern tillkomma
ytterligare utgifter för bränsle.
Vi förstodo vår värdinna, då hon efter
att ha berättat sin levnadshistoria, gjorde
en antydan om sitt gråa hår och
visade vad som återstod av den forna
förmögenheten och det som en gång var
ett lyckligt hem. Några stolar, bord
och en soffa voro det huvudsakliga.
Mannen hade varit godsägare. Han dog
av kopporna efter en månads vistelse i
fängelse. Godset blev exproprierat, och
hon hade nu en liten otillräcklig pension
av staten och ej något hopp om en ljusare
ålderdom. Huru många ryssar ha
ej fått möta samma och än bittrare öde,
och för vilka det ej finnes en enda ljuspunkt
i hela det nuvarande tillståndet.
Man förstår varför människolivet där
har så litet värde.
Vi besågo Kazanska -och Isakskathedralerna,
utomordentliga byggnadsverk,
som voro vä! underhållna. Den sistnämnda
är den största och praktfullaste
i Leningrad. Den är byggd åren 1818 —58 av granit ocli marmor för en kostnad
av mer än 23 miljoner rubel (nära
50 miljoner svenska kronor). Man imponeras
av de 16 st. i tre rader vid varje
ingång uppställda väldiga polerade granitpelare,
huggna ur ett enda block 16,4
meter höga ocli mer än 2 meter i genomskärning.
Det inre är rikt på oerhört
dyrbara melakitpelare, mosaikbilder och
ikoner.
; Det är en jämn ström av kyrkobesökande,
som skola förrätta sin andakt,
och vi åse en gudstjänst. Det gör ett
egendomligt intryck att se detta knäböjande,
tändande av vaxljus, allt detta
"kyssande av krucifix och glasskivor över
ikoner. Den svartmuskiga prästen verkar
långt ifrån förtroendeingivande, och
med en känsla av lättnad gå vi ut i solskenet
igen förbi alla tiggare på trappan.
Alexanderkolonnen, segermonumentet
över rvsk-turkiska kriget, hör till en av
sevärdheterna, där den står uppställd
framför det rödfärgade Vinterpalatset.
Monumentet uppbäres av en oerhörd pelare,
30 meter hög och 4 meter i genomskärning,
huggen i ett enda block röd
finländsk granit. /
På svenska konsulatet fingo vi nästa
dag den glädjande underrättelsen, att
avgångstiden från Moskva för den sibiriska
expressen var ändrad. Den skulle
nämligen hädanefter avgå onsdager
. i stället för som förut tisdagar. Vår
reskassa anlände också senare på dagen,
och telegram avsändes till svenska
legationen i Moskva angående beställning
av biljetter. Tack vare välvillig
hjälp från svenska konsulatet i Leningrad,
som ombestyrde biljettköpen
och transport av bagaget mellan de olika
stationerna kunde vi efter det oberäknade
men intressanta uppehållet fortsätta
vår färd.
, Det är en vacker augustiafton just i
själva solnedgången, som vi lämna Leningrad
och se solen försvinna i fjärran.
Men in i det sista, ända tills mörkret
faller på ger den ett sorgligt intryck.
Den väldiga bangårdeit, man reser ut
genom, verkar kyrkogård för tusentals
trasiga järnvägsvagnar och lokomotiv.
Moskva — Europas dyraste stad.
På förmiddagen nästa dag äro vi
framme i Moskva, och vårt tåg skall gå
kl. 3 e. m., upplyses det. Vi måste upp
till svenska legationen för att höra oss
för om biljetterna och anlända dit samtidigt
som telegrammet, vilket varit på
väg 4 timmar längre än vi själva. Vaktmästaren
sändes ned till stationen för
att skaffa biljetter, och vi gå ut i staden
som hastigast för att få se skymten
av Kreml, innan resan går vidare. Snart
j kommer det meddelandet, att tåget avgår
kl. 2, men våra 20 kollyn bagage
kunna ej komma med. Vi göra ett försök,
taga bil till stationen men det är
fruktlöst. Vi ha ej annat val än att
stanna i Europas dyraste stad en vecka
och vänta på nästa sibiriska express,
v r- £ C. S j ö b 1 o m.
Leave a comment
Here you can leave a comment. You have to supply an e-mail, an alias and you have to accept the agreements.