De dödas dag (spanska: Día de los muertos) är en stor kulturell och religiös högtid i Mexiko då man firar och minns sina döda släktingar. Under firandet både sörjer man och gläds åt sina förfäder tillsammans med sin familj, inte minst genom mat och musik. Högtiden infaller den 1-2 november och sammanfaller delvis med alla själars dag som firas inom den Romersk-katolska kyrkan. Högtiden har sitt ursprung i en synkretism mellan de förspanska urfolkskulturerna i Mesoamerika och katolicismen.
Ursprung
Före spanjorernas ankomst till Mexiko firade olika urfolk högtider kopplat till döden och döda släktingars resa till eftervärlden. Hos aztekerna - som tillbad många gudar - fanns dödsgudinnan Mictēcacihuātl som ansågs styra dödsriket Chicunamictlan. Aztekerna trodde att när en person dog så reste den till dödsriket. För att hjälpa de döda att ta sig till Chicunamictlan lämnades offergåvor - ofrendas - vid särskilda altare av släktingar till den avlidna.
Vid conquistador-invasionen på 1500-talet tog spanjorerna med sig kristendomen som religion, med medföljande högtider. Det ledde till att kristna högtider som alla helgons dag och alla själars dag smälte samman med den aztekiska åminnelsen av döda förfäder, vilket mynnade ut i de dödas dag. Tidpunkten för firande flyttades dessutom av spanjorerna för att sammanfalla med de kristna katolska högtiderna som inföll den 1 och 2 november. (Wikipedia 2026)