The Lakota ([laˈkˣota]; Lakota: Lakȟóta/Lakhóta) are a Native American people. Also known as the Teton Sioux (from Thítȟuŋwaŋ), they are one of the three prominent subcultures of the Sioux people, with the Eastern Dakota (Santee) and Western Dakota (Wičhíyena). Their current lands are in North and South Dakota. They speak Lakȟótiyapi—the Lakota language, the westernmost of three closely related languages that belong to the Siouan language family.
The seven bands or "sub-tribes" of the Lakota are:
Sičháŋǧu (Brulé, Burned Thighs)
Oglála ("They Scatter Their Own")
Itázipčho (Sans Arc, Without Bows)
Húŋkpapȟa (Hunkpapa, "End Village", Camps at the End of the Camp Circle)
Mnikȟówožu (Miniconjou, "Plant Near Water", Planters by the Water)
Sihásapa ("Blackfeet" or "Blackfoot")
Oóhenuŋpa (Two Kettles)
Lakota (egentligen Lakȟóta) eller teton (lakota: Thítȟuŋwaŋ) är en prärieindiansk stamgrupp som tillhör siouxindianerna och talar lakota, ett språk inom gruppen siouxspråk. De utgör den västligaste av de tre huvudgrupper i vilka sioux-indianerna på historiska och språkliga grunder brukar indelas. De två andra huvudgrupperna är dakota och nakota. De sju lakota-stammarna brukar också ibland kallas för tetonsiouxer (från lakotaspråkets Thítȟuŋwaŋ: de som bor på prärien). Lakota utgör alltså den del av siouxindianerna som räknas som prärieindianer, det vill säga stammar vilkas kultur vid de vitas ankomst till prärien huvudsakligen kretsade kring två mer eller mindre heliga djur, buffeln och hästen, av vilka den senare naturligtvis var ett långt senare inslag i kulturmönstret än buffeln.
De sju stammar som lakotagruppen brukar indelas i sedan mitten av 1800-talet är:
Sičháŋǧu eller Brulé (”brända lår”)
Oglála eller Oglala (”sprider, strör, häller ut sitt eget”)
Itázipčho eller Sans Arc (”utan pilbågar”)
Húŋkpapȟa eller Hunkpapa (”bor vid ingången”)
Mnikȟówožu eller Miniconjou (”odlare vid strömmen”)
Sihásapa eller Blackfeet (”svarta fötter”)
Oóhenuŋpa eller Two Kettles (”två kok”)