Den här skålen har en rak kant, runda sidor och dekor i sanggam-teknik. Mönstret på insidans botten består av en medaljong i form av tre krysantemumsblommor som inramas av en dubbel ring med ett band av yeouidu (molnformade lyckönskningssymboler). Skålens väggar smyckas av fyra fenixfåglar som flyger på jämnt avstånd från varandra mellan stiliserade moln. Fåglarna är antingen riktade upp mot skålens kant eller ner mot botten. Motivet inramas av ett band av stiliserat gräs under kanten. Gräsbandet återkommer på motsvarande ställe på skålens utsida och under detta syns ett motiv med fyra krysantemumsblommor med löv på jämnt avstånd från varandra, var och en omsluten av en ring med dubbla linjer. Utrymmet mellan blomstermotiven är dekorerat med ett slingmönster och ett band av lotusblomblad över foten. Motiven är tecknade med ledig hand. De upprepaden molnmotiven och banden är tryckta på ytan snarare än individuellt inlagda. Skålen har glasyr i gröngrå ton. Basen innanför fotringen har märken från tre brännugnsstöd i kiseldioxid och rester från brännugnssand syns på fotringen.
Skålen är tillverkad under sena Goryeo, då inlagd dekor på celadongods blivit myllrande och stämplar hade börjat användas för att upprepa mönster. Under sena Goryeo ändras också glasyrens färg från att ha varit av en mer blågrön, jadelik ton, till att blir mer gröngrå.
Sanggam betyder ordagrant blid (sang) och intaglio eller inläggning (gam), ett material som inläggs i ett annat. Då det gäller celadongods innebär sanggamtekniken att dekorativa motiv karvas och trycks in på den torkande leran och att formerna sedan fylls med flytande lera i vitt eller i röd ockra (svart efter bränning). Efter bränningen blir den vita och svarta leran upphöjd i förhållande till områdena omkring vilket ger en tydlig dekorativ effekt. Sanggamtekniken utvecklades och förfinades under 1100-talet och 1200-talet och är unik och representativ för konsthantverk från Goryeo (918-1392).
.jpg)
