Det här lätt skålformiga fatet med utsvängd kant står på en åttkantig, ihålig sockel. Det kinesiska tecknet祭 som betyder ritual står skrivet i en cirkel i underglasyrblått mitt i fatet. Ännu en inskrift finns på fatets undersida, "명" , skrivet i koreansk skrift, även det i underglasyrblått. Fotringen är sliten och bär inga spår av brännugnsstöd. Under förfadersritualerna lades traditionella livsmedel såsom riskakor noggrant upp på fatet.
Ursprunget till de förfadersritualer som fortfarande utförs på samma sätt i Korea kan spåras till Joseon när samhället och kulturen var organiserad enligt nykonfucianismen. Den bärande idén inom nykonfucianismen är att ett framgångsrikt styre av en stat baseras på ett gott styre av familjen, där ‘släktvördnad (Korean: 효, Hyo)' anses vara den centrala dygden. Människor uttryckte respekt för de äldre i familjen, men även för tidigare, bortgångna, generationer, framförallt genom regelbundna offerritualer.
Joseondynastin publicerade Gukjooryeui, Boken om de fem huvudsakliga statsriterna (國朝五禮儀) (1474) med rekommendationer om att utföra fäderneritualer framförallt för fyra generationer bakåt i tiden. Detta skulle ske vid ens eget altare på personens dödsdag, i mars och oktober vid den dödes grav, samt på årets första dag, den hundrafemte dagen efter vintersolståndet, femte månadens femte dag och den femtonde augusti, allt enligt den koreanska månkalendern. De ättlingar som är med vid ritualen förbereder sig genom fysisk och mental rening dagen innan ritualen, och lägger upp mat och risvin efter midnatt. Olika matvaror placeras på fatet på ett bestämt sätt: Fiskar, inlagd fisk, bröstbär, röda frukter, råa grönsaker, riskakor och soppa på fatets östra sida. Kött, torkat kött, valnötter, vita frukter, kokta grönsaker, nudlar och ris på den västra. Fiskhuvuden åt öster och fiskstjärtar åt väster. De närvarande tar emot förfädernas själar genom att bränna rökelse och hälla risvin i en skål som innehåller sand och som man överräcker till andarna tre gånger under bön. Efter detta lämnar alla rummet en stund för att låta andarna ta för sig av offergåvorna. Slutligen kommer ättlingarna tillbaka och bränner bönepappret och delar på offergåvorna tillsammans.