Arapaho är en benämning, med oklart ursprung, på ett algonkinspråkigt nordamerikanskt ursprungsfolk som på sitt eget språk heter Hinono'eino, ”vårt folk”, även Hinono'eiteen, ”arapahofolket”. Atsina tillhörde ursprungligen Arapaho, men sedan åtminstone början på 1700-talet bildar de en egen politisk och sedermera etnisk enhet.
Vid folkräkningen 2010 rapporterade 10 861 människor att de räknade de sig som helt eller delvis Arapaho. Arapahospråket är i dag utrotningshotat, med 250–1000 aktiva talare (Ethnologue anger 1 100 år 2015). Revitaliseringsförsök pågår, men Ethnologue anser ändå att utsikterna ser dåliga ut för språkets fortlevnad. Det har även funnits fler varieteter av språket som idag är utdöda, och atsina har också ett språk, vars sista talare som behärskade språket flytande dog 2007, men med pågående återupplivningsprojekt och personer som lär sig språket.
Arapahoerna är mycket renodlade prärieindianer. Det finns inga uppgifter om att de någonsin levat annorstädes och de var spridda över ett större geografiskt område än någon annan präriestam: South Dakota, Nebraska, Colorado, Wyoming och Kansas. På språkliga grunder har man dock antagit att de kom till prärien från nordost, d.v.s. närmast området vid Stora sjöarna.
Enligt arapahoernas egen tradition fanns det ursprungligen fem huvudgrupper var och en med sin egen språkliga varietet, haa'ninin, a'aninin eller a'ani – en grupp som förblev distinkt, och som på siksika kallas atsina (kallade hitúnĕna eller hittiuenina (tiggare) av andra arapahofolk) – besawunena, hinanaeina, ha'anahawunena och nawathinehena. De tre första gruppernas språk sades ha varit mycket närstående. De fyra grupperna som levde söder om atsina konsoliderades till arapaho och deras ättlingar övertog hinanaeinas språk. Vid mitten på 1800-talet delades arapahoerna i en nordlig och en sydlig del (Northern Arapaho respektive Southern Arapaho).